Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

af gatan en gestalt som syntes ha sin uppmärksamhet fästad på detta hus. Det var en man, klädd i en lång öfverrock och med en pelsmössa, neddragen ända till ögonen samt en stor halsduk som gick upp öfver hakan. Då den nämnde personen fann att de båda männen observerade honom, vände han sig om och gick raskt sina färde. Tack skall ni ha, yttrade Grogram till värden. Jag finner ingen anledning hvarför man skulle behöfva spionera på mig, men jag är i alla fall tacksam, emedan ni bedt mig vara på min vakt. Men sedan han blifvit ensam, lutade han sig tungt mot ledstången och mumlade ängsligt: Polisen, så sant jag lefver! Nu äro de efter mig! SJUNDE KAPITLET. Fången. Ellen blef nästan förlamad vid sin morbrors ord. Hon kände sig knappt mäktig att fatta deras fulla mening, men strök sig öfver pannan och stirrade på honom med förvirrade blickar. Då hon åter hunnit sansa sig, upprepade hon: Mrs Bradstork delaktig i en djerf stöld! Bästa morbror, utan tvifvel har jag förstått er orätt? Jag ville önska att du hade gjort det, min vän, sade den gamle mannen; men sådant är nu emellertid det högst bedröfliga förhållandet, — eller om vi våga hoppas att detta är för bestämdt sagdt, — sådan är den angifvelse som biifvit gjord emot henne. En anklagelse, den jag med visshet hoppas att vi skola blii stånd till att vederlägga. ur skulle man på allvar kunna tro att en