Aftonbladet – 12 november 1872, sida 2

war för sig söm 1 jemförelse med hvarndra, . Evar och en, som aldrig så litet känner våra universitetsförhållanden, vet, att det läroämne, hvari examensfordringarna i Lund ad ansetts för höga, i synterhet i vår tid, ir ett af de allra vigtigaste? Efter atthafva irkundraden igenom åsidosatts och föraktats, har det omsider kommit till heders, och torde snart nog blifva hufvudämnet inom en hel grupp af vetenskaper, Att lärarne i detta ämne såväl vid universiteten som skolorna måste, som det heter, drifva upp detsamma, ligger helt enkelt i sakens natur, och enligt vär åsigt skulle de svika sin pligt, om de det ej gjorde. Hela vårt folk, åt minstone alla fosterlandsälskande och vet tiga medborgare taga deras parti i detta fall. Om samma ämnes representant i Lund nu höit sina fordringar, så har han gjort hvad han var ovilkorligen förbunden att göra, isyhnerhet som de voro oproportionerligt små under hans företrädares och början at hans egen tid. Upsalaprofessora i samma ämne gjorde på det sättet, och oss veterligen har ingen enda röst höjt sig mot hans åtgärd, Vi hafva emellertid bärmed icko velat för neka möjligbeten af, att Landastudenterna hafva skäl för sin klagan öfver obillighet i detta afseeende, men vi önska, att allmän heten må få tillfälle att pröfva grunderna för dera8 domslut. Hvad slutligen beträffar anklagelserna för ohöflighet och försumlighet, finna vi det fort farande mer än sannolikt att studenterna icke saknat.skäl för sitt missnöje. Ty värt finnas nog flere af de lärde fäderna vid vår: högskolor, som sakna eller uppföra sig som om de ej kände till den allmänna bildnin gens nödvändigaste faktorer, och verknin garna af sådana brister hafva städse vari: skadliga. I afseende på sättet att i nödfal åstadkomma rättelse går man likväl mycke olika till väga i Lund och i Upsala. Pi förra stället repade mån förr i verlden esom oftast sitt pereat istel; i Upsala har ej mannaminne, kanske i hela detta århundrade en sådan opinionsyttring ens varit på allva ifrågasatt. Men andra medel finnas, mindri bulirande, men kanske lika verksamma, De är icke länge sedan. en professor i Upsal: fick en liten vänlig påminnelse för fel af all deles samma art, som de för hvi!ka en Lända professor nyligen höll på att få sitt perea: Man gick dervid tyst och stilla och med al foglighet tillväga. Omkring handra af d studerande, som tillhörde den ifrågavarand professorns fakultet — det var en af de k,. öfre fakulterna — och som hade haj eller skulle komma i beröring med honom uppsatte och undertecknade med sina nam ett slags i foglig och allvarlig ton hålle skrift, hvari orsakerna till missnöjet klar och bestämdt uppgåfvos; Det föll de migs nöjde icke ens in att i denna fråga inbland en hop atudenter, som icke haft och aldri skulle få något att göra med föremålet fö opinionsyttringen. och som derför ej kund bilda sig något säkert omdöme om klagom? lens beskaffenhet. Rättelse följde å profe: sorns sida, och han står nu redan i lik godt. förhällande till sinalärjungar som föru är af dem lika omtyckt som hvilken s01 helst af universitetets öfriga lärare, Vi hafva enfört denna berättelse icke fö jemförelses, utan för en anhan gångs skul