Aftonbladet – 12 november 1872, sida 2

Lundastudenternas opinionsyttring: Med anledning af ået bref från Luid, som ri i torsdags delgåfvo vära läsare; tilläto vi 88 att i fredagsnumret framställa några betraktelser öfver den egendomliga öch lyckligtvis temligen ovanliga tilldragelse, hvårom nämnda meddelande handlar, Ehuru enligt brefskrifvarens uppgift dagen ändades på ett. godt sätt, och båda partierna — professorn och studenterna — vunnit en s8eger, har de senares uppträdande den i November ej gerna kunnat uppfattas på annat sätt än som en ganska skarp tillrättavisning, om den ock i afseende på formen ingalunda var så manlig och öppen, som man haft rätt att fordra af univertitetets unga ämnesvenner. Saken har emellertid här i hufvudstaden väckt stor uppmärksamhet, och vi förmoda att den öfverallt i landet, icke minst vid det nordliga universitetet, ännu en tid bortåt blir ämne för samtal och meningsstrider. Måtte nä denna händelse ändtligen kunna gifva uppslag till nödiga ändringar i exåmenssättet vid våra högskolor. Hvad brefskrifvaren förmäler om olämpligheten af de nu bestående förhållandena i detta afseende, torde icke kunna med skäl bestridas, och, så vidt vi kunnat utröra den allmänna meningen, är det, åtminstone i hufvuodsak, endast en gammal och för längesedån hos alla stadgad åsigt han framställer, Men det vär alldeles icke denna sak, Lundastudeaternas morska uppträdande gällde. Deras uppgift var att af en viss professor fordra ett bestämdt och ögonblickligt eftergifvande (!) svar på frågorna, om han ville nedsätta sina fordringar på studenterna ), hvilka i början af hans professorstid voro temligen anspråkslösa, men sedermera ökats ien oproportionerlig och betänklig grad, sä ätt de framkallat ett allmänt missnöje samt om samme man ville lofva att för framtiden mot studenterna iakttaga folkvett och höflighet och för resten upphöra med det betänkliga felet att neka auställa tentamina, i synnerhet om han ej behagar anföra skäl för sin vägran. I det följaade omtalar brefskrifvaren, att professorn — sedan dock 5 deputerade förehållit honom hans uppförande — på stående fot närmare bestämt approbaturskursen för framtiden, hvarvid någon nedsättning och jemkning företogos. För öfrigt var det den tilltalades åsigt, att nog en viss missuppfattning gjort sig gällande från studen: ternas sida, Säkert har mången med oss häpnat öfver detta besynnerliga sätt att gå tillväga vid bestämmande af examensforådringar. 134 3i de akademiska statuterna, lyder: Genom särskilt af K. M:t för båda universiteterna faststäldstadga bestämmes: de fordringar, som vid filosofie kandidatexamen böra fullgöras 0.8. v. Nu anse Lunds studenter lämpligt att under hot om-.andra och strängare mått och steg, för den händelse deras önskan ej uppfylles, fordra ett bestämdt och ögonblickligt eftergifvande svar på sin begäran om nedsättning i en gång fastställda examensfordringar; och missnöjet gällde icke en:öfverdritven småaktighet i sättet att tentera och examinera, utan kursernas storlek. Professorn å sin sida tackar för det värdiga sätt, på hvilket studenterne framställt sina anmärkningar. och företager sig att genast på egen hand nedsätta och jemka fordringarne. Det återstår att få reda på, om största skulden för detta avita förfaringssätt bör falla på studenterne, på den ifrågavarande professorn eller på förhållandena i allmänhet vid universitetet. Hittills har man icke fått veta, om studenterne före sin opinionsyttring skaffat sig uaderrättelser om fordringarna i det ämne, hvarom nu är fråga, vid Nordens öfriga universitet, särskildt Upsalas. Om så skett, hade väl brefskrifvaren eller den i Lund utkommande Folkets Tidning, hvilken ifrigt tar studenternes parti, icke glömt att derom lemna underrättelse, ehuru det å andra sidan förefaller nästan otroligt, att en sådan kraftåtgärd kunnat ens ifrågakomma utan vidtagande af detta försigtighetsmått, isynnerhet som det sydsvenska universitetets alumner förut fått, med eller utan skäl, uppbära smälek för klagomål öfver för stora fordringar. Men vare härmed huru som helst. Brefskrifvaren har i alla händelser rätt i sitt påstående, att denna angelägenhet ligger ej blott inom småstaden Lunds eller dess universitets domvärjo, utan jemväl under svenska folkets och statens. Men om det nu lyster dessa makter att döma litet, så måste de hafva handlingarna i målet något så när fullständiga, icke blott den ena partens inlaga. Framför allt blir det nödvändigt, att fullständiga: och noggranna uppgifter lemnas om fordringarna i olika examina och för de särskilda betygen i den öfyverklagade-professorns vetenskap, 1:0) sådana. de ärofåstställda i-densärskida kungliga stadgan, 2:0) sådana de fak: tiskt varit bestämda under de senaste:åren och 3:0)-sådana de blefvo genom minskningen och jemkningen den 1 dennes. Fast brefvet icke nämnt namnet på den professor, som var föremål för den allt annat än smickrande: uppmärksamheten, så kan detta ej vara och är ej heller någon. hem: lighet; och man behötfver. alltsä ej frukta, att grannlagenheten skulle ytterligare såras genom tydligt angifvande af detämne, hvarom fråga är. Säkerligen skall det blifva lätt att erhålla uppgifter om fordringarna i samma ämne vid Upsala universitet, och det bör utan tvifvel för hvar och en blifva af stort intresse att skärskåda dessa uppgifter såväl mt IR ka ne — 2- ss RR 2) Sammanhanget i brefvet visar lätt. attfrågan