Aftonbladet – 11 november 1872, sida 3

Skandinavisk guldsökning. Guldfyndigheten i norska Finmarken. (Ur Finmarkens Amtstidende.) Det är icke sällsynt att finna guldförande vattendrag i Finmarken. Så finns t. ex. guld i Storelfven i Alten (Alte-elfven), och i en liten bäck i Kjelvik på Magerön har man hittat guld i sanden, men så väl i dessa som i Tana är guldet så småkornigt och tunnt, att det icke lönar sig att vaska det. Fyra bolag ha i år haft expeditioner vid Tana för att söka eller vaska guld. En af expeditionerna kom, såg och reste, utan att företaga någöt försöksarbete. Två andra, en stavangersk och en throndbjemsk, slogo sig tillsammans och började vaskning på det ställe, som af hr T, Dahl beskrifvits såsom den förmånligaste, nemligen ett ställe i Görsjoks flodbädd; men arbetets afkastning gaf visshet om; att på detta ställe insen lönande vaskning kunde bedrifvas. Detta örsöksarbete skall-ha kostat omkring 1000 spå, under det att guld vaskades till ett värde af ir, — 15 spd. Den fjerde expeditionen var frå Vadsö och leddes af en finne, Z. A. Nordberg, som från guldvaskningens början i Ivala har förestått ett bolags vaskningsarbeten der. Nordberg resonerar sålunda: Den tid, åå naturomhväl ingarna skaffade fram i dagen fruldhaltiga stenar, så att vattendragen kunde rulla dem om hvarandra och afgnida guldet, ligger långt tillbakai den dunkla forntiden. : Vid den första afgnidningen föll guldet till. bottnen, och de största och tyngsta guldkornen blefvo liggande i fördjupningarna på fjellsidorna, hvaremot det finare stoftet följde med vattnet och fruset. Efter en månads letande tog han ett utmål på ömse sidor om en bäck, som faller ut i Görsjok, hvilken sjelf utfaller i Tana ofvanför elfven Karasjok. ,De throndhjem-stavangerska expeditionerna höll nu på att göra sig i or ning att resa hem, men på hans förklaring, att han hade flere drifbara ställen, ock att han tagit ett utmål och ämnade taga ere, följde de hans råd och exempel och delade sig i afdelningar samt började söka. Letandet hade äfven så till vida en lyckli, utgång, som de vid en bielf till Pauhtajok, hvilken utfaller i Karasjok ofvanför gården Karasjok, funno ett ställe, der en man med adisk (tallrik) kunde vaska 10—12 grammer guld om dagen, och guldet var mycket grofkornigt; der funnos till och med stycken så stora som 2 eller 3 ärter tillsammanlagda. Här togo de då hvar sitt utmål bredvid hvarandra, under det att Nordberg tog ett utmål längre a P vid Görsjok, der det dock var svårt att anskaltw vatten. Hr Nordberg hyser de bästa förhoppningar om guldvaskniogen i Tana och förklarar, att e guldförande vattendragen i Tana komma från samma fjell som Ivala och dess bielfvar. Likaledes tror han sig veta, att det s. k. Gallevare (guldberget) icke ligger öster om Görsjok, såsom hr Dahl nagit, utan mellan Görsjok och Pauhtajok. Beträffande de redskap, som de norska arbetslagen begagna, anmärker Nordberg, att de föreföllo honom mindre ändamålsenliga. Han jorde med sin vaskningsvagga. hvilken norrmännen menade vara för stor, försök att vaska den sand, som hade gått: genom deras apparat och ick fullt ut så mycket guld vid den andra vaskningen, som de hade fått vid den första. Om suldfyndet i Ivala fåger han, att knytnäfstora stycken aldrig blifvit unna; de största stycken, som ha hittats, ha varit af ett trastäggs storlek. För öfrigt fnner-han guäfyndigheten i Tana nycket tik den i Ivala, der hvarje finsk underåte fortfarande har fri konkurrens till guldvask lingen. t Militäriskt, Ryssland och Tyskland. En broschyr om det ryska kavalleriet, nyligen utgifven i Taschkend af general: Pistolkors, har blifvit mycket förmånligt bedömd af tidningarna i Moskwa och Petersburg, hvilka ifrigt uppmana regeringen att adoptera generalens förslag. Den tyska armön — yttrar författaren anses nu vara den bästa i Europa, och om Ryssland önskar bibehålla sin