Aftonbladet – 11 november 1872, sida 3

huru det för närvarande ser ut i den fran ska hufvudstaden: RT Paris är onekligen förändradt efter kejsardömets fall — skrifver korrespondenten — det är, som om något af den gamla republikens stränghet hade kommit öfver staden. Den stora lyxen, de bjerta färgerna, de lysande uniformerna ha till en stor del försvunnit och gifvit rum för någonting mer solidt och stadgadt, om jag så får säga. Lifvet på boulevarden är väl ungefär detsamma som förr, men det har förlorat en del af sin stojande och lättsinniga karakter. Man ser ännu damer af demimonde på kafeerna ända till midnatt, men deras antal har uppenbarligen förminskats. De enda ställen, der man ännu träffar kejsartidens prakt och prål oförändrade, äro teatrarne, der den fordna genren dominerar. Eljest är lifvet i Paris, sådant det framträder för Jallmänhetens blickar, förändradt, och detta är sannerligen ingen skada. Det är möjligt, att snyggheten och renligheten ha lidit något; af ekonomiska orsaker hållas kanske de offentliga trädgårdarne och squares något mindre propra; Jordningens handhafvare sjelfve visa sig icke mer i sin forna sirliga drägt med den imponerande tricorne på hufvudet; men hvad gör det, när sedernas renhet verkligen har tagit ett litet steg framåt, hvilket tyckes mig icke kunna förnekas. Med allt detta möter man intet spår af nöd eller brist på inkomst. Vissa industrigrenar, i synnerhet de, som sysselsätta sig med lyxföremål och uthyring af möblerade våningar, ha lidit något och lida ännu; men i det stora hela kunna parisarne icke klaga. Oktober månad är just icke den bästa för omsättningen, och ändock ar jag aldrig sett en så oräknelig mängd köplystna som i dessa dagar i de stora magasinerna i Louvre, Petit S:t Thomas, Coin de Rue o. 3. v., hvilka helt nyligen öppnat sina höstutställningar. Jag ville i går gå igenom gallerierna i Louvremagasinet, men det var mig rent af omöjligt att arbeta mig längre fram än ett par rayons. Af främlingar fins här en mängd för närvarande ; det bästa beviset är. att alla rum äro upptagna i I Grand Hötel. I söndags satte jag mig på en stol i Champs Elystes för att betrakta ekipaerna och studera deras antal i jemförelse med fordna dagar. Jag kan försäkra, att kl. fram emot 5 var antalet af herrskapsåkdon lika stort som före belägringen, och hästarne voro i det hela taget bättre och vackrare, hvilket för öfrigt är naturligt nog, då de gamla blifvit u pätna. Hvad ruinerna beträffar — dessa splendid ruins, som nutidens resande engelsmän så förgapa sig i — så äro de vid gatorna alldeles försvunna. Ni vet, att i synnerhet Rue royale och Rue de Rivoli vid Hötel de Ville voro illa medfarna. Alla de uppbrända husen ha blifvit återuppbygda och äro redan till. en del uthyrda. Så vidt jag har erfarit, är hyran ungefär densamma här som före katastrofen, hvilket bevisar, att handeln går som förr. I det hela taget äro hyrespriserna desamma som förut, undantagandes i qvarteret vid Champs Elysbes och i avenuerna, der särdeles många af de stora och dyra lägenheterna för mellan 12.000 och 20.000 francs stå lediga. Detta är i och för sig förklarligt nog, då de nästan uteslutande beboddes af den kejserliga aristokratien, hvilken nu har dragit sig tillbaka och i alla händelser icke har råd att gifva ut penningar såsom fordom: Kejsardömet hade under sin 20åriga tillvaro icke förmått skapa rikedomar bland sina anhängare, hvilka till största delen icke hörde till den mest bemedlade befolkningen och i synnerhet icke egde stora jordegendomar. Alla dessa menniskor befinna sig derför nu naturligtvis dans la gåne. De stora ruinerna deremot — Tnilerierna, Hötel de Ville, Conseille T6tat o. 3. v. — stå ännu der i sitt sorgliga och hemska skick. Och huru länge skall detta fortfara? Man talar om att åter uppbygga Hötel:deVille; man lofvar förändrinarmed Tuilerierna och särskildt Horlogeygelns förvandling till en kolonnad; men jag fruktar, att allt detta står i vida fältet, såsom man säger. I trakten omkring Paris börja förödelserna att försvinna öfverallt. I Vincennes har alltförblifvit sig likt. I Asnidres likaså; Neuilly begynner repa sig; blott i S:t Cloud ser det ännu illa ut. Af den fordom så vackra stadens sexhundra bus -ha väl 40 blifvit återuppbygda och bebos redan; jag har räknat ett tjog, som äro under reparation. Återuppbyggandet af maireshotellet är nära fullbordadt, och man väntar, att kommunalstyrelsen åter skall kunna taga sitt säte der före årets slut. Hospitalet, som är bygdt af Marie Antoinette, befinner sig alltjemnt i samma skick, men man skall snart börja återuppbygga den förstörda delen. Det är bekant, att kyrkan icke träffades af projektilerna; man har upphängt vackra taflor i koret, och ett praktfullt marmor altar har blifvit uppfördt. Slottsruinerna äro fortfarande i samma skick. Parken är stängd för allmänheten från den 14 Oktober. Jag ansager, att S:t Clouds befolkning har blifvit mycket förminskad, men trots de många förstörda musen öfverraskades jag af att få se detstora anal plakater, som tillkännagifva, att det finns um att hyra eller hus (jag kan nästan säga återtoder af hus) till salu. Det var i början af lenna månad nödvändigt att gifva ett stört ana al personer Husrum, men slottets uthus i hvilka le fattigaste bodde, har man måst utrymina för 14 dagar sedan enligt ep ininisteriel befallning. Man måste likaledaz den 1 Oktober atrymma barackerna vid 9.t Prå Creux, och nedrifningen af 16589 utbjudas i dessa dagar på entreprenad. ved ett ord sagdt, man har redan gjort mycket ör S:t Cloud, men ännu återstår mycket att göra och mycket penuingar att utgifva..