Aftonbladet – 11 november 1872, sida 2

under det han inskro? namnet i sin annofationsbok. Ödmjuka tjenare, mr Womersley! mycket förbunden! Jag förmodar att jag kan avse saken afgjord nu? Jag har ju ert löfte att arresteringsordern ofördröjigen blir utfärdad? Det skall ske utan dröjsmål, sir, svarade den gamle squiren kallt. Jag förmodar att jag ej behöfver gifva er en vink om faran af att göra en falsk angifvelse eller om det straff hvarför man igenom en sådan utsätter sig? . Nej, jag tackar, det behöls intex, sade den förre. Genom att ofta tillstädesvara vid Londons polisdomstolar, bar jag gjort mig väl bekant med detta ämne, Ordern blir ju således genast expedierad? Packar ödmjukast! Jag skall nu med detsamma taga vägen ned till Parker och tillsäga honom att utföra den i eftermiddag. Inte skäl att dröja! Ödmjuka tjenare! Mr Pentweazle tog afsked med dj.pa, förnyade bugningar och att squireu endast besvarade dessa med en kort nick, syntes ej på honom utöfva det ringaste intryck. Mr Womersley erfor verklig ledsnad öfver hvad som händt, Han tyckte väl om mrs Bradstook, -— hon behagade honom Aör sitt byggliga utseende och sitt goda pätt; han nysta derjemte förtroende till heunes karakter, Dessutom hade hennes föregående, sorgliga öden ingifvit honom mycket deltagande och hennes tacksamhet för Ellens godhet skänkte honom en viss grad af tillfredsstäl. lolse. Hvad han nu hade tört, plågade nonom i hög grad, så wycket mera, som han måste erkänna att vissa, skenbara anledningar till misstankar emot henne verkligen uNDOS, (Forts.)