Aftonbladet – 11 november 1872, sida 2

Detta har verkligen ett sken af trovärdighet, sade mr Womersley tankfullt, Ett sken af trovärdighet! upprepade mr Pentweazle. Vi skola snart finna, att det är någonting vida mer än ett sken, 2Är ni säker på att den efterforskning som skett, af er har blifvit korrekt framställd? frågade squiren. Alldeles säkert. 2Hvarifrån har ni fått höra det? Af — af en person, som varit närvarande då efterforskningen gjordes, sade mr Pentweazle, och då blott det toma hålet efter kistan anträffades.x Hör på, en sak! — hvar var platsen? frågade squiren. Få er egen mark, squire Womersley, inne på ewt gärde, gränsande intill jernvägen, mellan Gwynruthin och Truro, tätt intill en telegrafstolpe. Hå, bevara mig!: inföll mr Womersley ; detta ser sannerligen högst obehagligt ut. Jag har mig bekant någonting, som torde bli ännu vida obehagligare för er vän, mrs Bradstock, yttrade mr Pentweasle. a2Jag vill inte ännu yttra något utförligare härom; endast så mycket skall jag nämna, att ruinmet der klstan stått, var inte alldeles tomt; der hittades en sak, som enligt min öfvertygelse bestämdt komprometterar henne. Hå, bevara mig! utbrast squiren; men om vi nu verkligen tänka ogs att hon kommit öfver denna förmögenhet, hyad anser ri att hon gjort med den? Ja, detta är just en fråga, som grefska pets skickligaste lagkarlar skola få göra med att utforska, sade mr Pentweazle, Allt hvad jag anhåller om af er, är att låta utfärda en arresteringsorder; en eller två veckor härefter, under nästa session, kan ni få höra de vitnesmål, som jag då