Aftonbladet – 9 november 1872, sida 3

gonomförd, bemärkes stundom uti styrelse: tgärderna ett stillestånd, särdeles när det politiska lifvet koncentrerar sig uti en annan riktning. Och Sveriges historia skrefs under Gustaf Adolfs triumftåg i Tyskland. I fall vi läsa den hemmavarande regeringens skrifvelser och riksrådsregistraturen för åren 1630—32, så stå dessa meddelanden företrädesvis i förbindelse med konungens befallningar beträffande medels anskaffande till kriget, och utskrifning och truppers öfversändande till krigsskådeplatsen, eller med föreskrifter om svenska gränsorternas betryggande, och någon gång ger regeringen ett utlåtande öfver den utländska politiken. Allt detta har influtit uti den föregående framställningen. Riksrådets registratur under det här omnämnda tidskifte är med hänseende till de inre förhållandena ytterst fattig på innehåll, och inskränker sig till gränsesyner, landsköp, skjutsningsbesvär för några enstaka socknar, och till efterspaning af polska utliggare och deras förmenade anhängare, hvilka voro obetydliga personer. Ett dylikt stoff egnar sig icke för Clios pensel. Äfven enskilda brefskrifvare från Sverige hade ingenting att berätta, emedan ingenting hände. Allt stagnerade här hemma. Den lifgifvande principen var borta. Hvilken obetydlighet i jemförelse med det storartade epos i germanien, uti hvilket hjeltekonungen var hufvudpersonen. Riksråderna voro för få, och flere af dem gamla och sjukliga; och den hemmavarande regeringen var äfven beklädd med en inskränkt makt. Vi vilja åberopa ett exempel. Uti hofrätten resolverades ofta öfver kriminalia, som efter processen icke kunna exeqveras, mycket mindre pardoneras utan K. M:ts consens och förklaring. Derföre ock delinqventes blifva nu sittandes det ena året efter det ändra; hvilket Vi dock utan K. M:ts special befallning intet ändra kunne. Äfven frågades, ;huruvida riksrådet må afdöma de från hofrätten till revision appellerade saker, eller om de skola hänskjutas till K. M:ts hemkomst? Denna förfrågan gjordes den 6 Maj 1632 uti en skrifvelse till rikskanslern, kom uppehöll sig i Mainz och stod i ständig beröring med konungen. Fem månader senare (den 1 Oktober) upprepades denna hemställan uti ett memorial öfver ärender, som sekreteraren Nils Nilsson (Tungel) skulle föredraga för Gustaf Adolf. Något svar hade skledes icke följt på den första förfråSan. Det här anförda bestyrker tillräckligt mitt påstående, att under konungens frånvaro saknades stoff för en inre historia. Och hvad som förtjenar att antecknas, har ag redan meddelat. Ett ämne, som saknas uti min teckning vf Gustaf Adolfs regering, är hvad som beräffar kyrkan och läroverken, och som lämpigast hemfaller till kyrkohistorien och icke ill den politiska historien. En afhandling sfver Sveriges kyrkliga förhållanden under Fustaf Adolf, som jag för längre tid sedan 1tarbetat, tillfredsställer mig icke; och derör har den icke heller blifvit tryckt. Detta imne kan äfven öfvertagas af någon annan örfattare; emedan jag nu mera sysselsätter mig med att samla bidrag till en skildring Vu Sveriges yttre politik efter år 1632. Stockholm den 3 November 1872. Abr. Cronholm.