Aftonbladet – 9 november 1872, sida 3

mig bevåget, att jag ej eger några anför vandter i verlden — en lycka, som räddar mig från hycklad tillgifvenhet och dem frår svikna förhoppningar. Edra åsigter äro cyniska, min herre, sade squiren kallt, men de vitna svårligen om ett varmt hjerta. Nej, sir, sade den förre; jag tar verl den, som jag finner den, Då jag ännu egde några slägtingar, eller erkände dem som så dana, var ingen enda så god och dog samt testamenterade mig helt oväntadt en stor egendom utan inteckningar. Tvärtom, som de lurade af mig hela och. halfva souve reigns, ja nedläto sig ända till halfva kro. nor och shillings, upprepar jag ännu en gång, att jag är glad då jag sätter hatten på mig, att kunna säga att den skyler hela familjen. Er erfarenhet, sir, har som ni sjelf sä ger ej varit rätt lycklig, inföll squiren. Min erfarenhet, sir, har som jag tror varit lik de flesta menniskors, hvilka lefvat i verlden. Den har ökats vidare under de sista tjugufyra timmarne, hvilket just för anleder mitt besök. hos er nu. Ja, mycket rätt! sade squiren, Min betjent, som sett er förut, nämnde att ni har kommit, inte egentligen i och för ären den som röra telegrafen, utan af någon le gal orsak — jag tror han sade, för att göra en anklagelse om ett lagbrott. Jag vill hoppas att ingen skada har tillfogats bola gets tillhörigheter ? För ingen del. Förhållandet är, att jag i dag inte infinner mig hos er, sir, i egen skap af bolagets agent, utan blott såsom privatman. Nijär, som jag tror, fredsdomare? Ja, så är det, svarade squiren, Det är såsom lagens skipare ni denna gång får besök af mig och jag manar er,