Aftonbladet – 8 november 1872, sida 3

Minnen från Chicagos brand. Upptecknade af Isidor K. (Slut. fr. gårdagsbl.) Husch! spottade gubben Lindberg, der han stod strax innanför kyrkdörren valkande sin tobaksbuss. — Det var jag som kom till Chicago för attroa mig... Vackert nöje! Men, sak samma, det finnes nog de, som fått större skäl att klaga, Vi ha många sådana härinne... Och nu pekade soldaten in åt kyrkan, der män, qvinnor och barn, gingo, stodo och lågo om hvarandra. En förskräcklig händelse, Lindberg!Ja, herre! mycket elände har jag sett i mina dagar, men detta var dock det värsta! Mest ondt gör det mig att se och höra de arma qvinnornas och de små barnens lidande. HBSädant slipper man dock ifrån på slagfältet... Stop, little boy! Where are you going ?... Jag har blifvit stäld på vakt vid den här ingången, förstår ni... Stackars pojke! Hans mor ligger der i vrån och kämpar med döden... Och här har jag stått sedan i går qväll; börjar bli trött pu. Efter en stunds samspråk och sedan gubben omtalat att allt hvad han egdåe, innehållet i en liten koffert, gått förloradt, åtskildes vi, som blifvit ganska goda vänner, troligen för alltid. — Framför mig ligger ett bref, hvilket, affattadt på engelska språ ket, skickades under min adress i Neworleang, fast först nio dygn efter det jag gätt ombord på det fartyg som förde mig åter till Earopa; och under antagande att innehållet i denna skrifvelse, som genom en i Amorika bosatt vän skickats efter mig hit, skall i någon mån intressera läsarån, meddelas detsamma här i öfversättning: Milwaukee, Wisconsin den 18 Mars 1872. Min bästa herre! Helt nyligen har jag blifvit utsläppt från Chicago kospital, der jag qvarbållits alltsedan den stora branden. Ni harkanske hört talas om att under ett tumult mitt ben tog en sgvår skada; och var det endast med svårighet det förskonades från amputation. Af en händelse blef jag för några dagar sedan genom en norsk tidning underkunnig om eder nuvarande vistelseort och frågar nu: kan och vill ni skaffa mig någon syssclsättning i Neworleans af hvad slag som helst. Jag vill icke utfästa mig för något särskildt; ni vet ungefär hvad jag duger till.Jag kan arbeta i både trä och jern, och en kompetent bokförare tror jag mig också vara. BSätt mig till hvad som helst. ÅA true tongue, a ready hånd and a honest heart — 8e der, hvad jag har att erbjuda! Det växer mögel på mig, om jag längre skall ligga sysslolös här bland de andra krutgubbarne. Haf godheten skrif, när så faller sig lägligt, en rad eller två till en gammal landsman, eder tjenare och vän James Paul Lindberg. Adress: National Military Asylum.Återstår mig nu att omtala det jag lycka: des förmå endast 9 man, deraf de flesta svenskar, att följa mig till mr Scammoris tomtplatser, der arbetet redan var i full gång och hvarest jag förenade mig med de andra om att från de ännu rykande ruinerna plocka undan och lägga i högar sten efter sten för en motsedd dagspenning af 1: 75 å 2 dollars; och gjordes den iakttagelsen att bland mina arbetskamrater befunno sig flera uiga svenskar, som i sitt fädernesland varit vana vid ingenting mindre än en dylik sysselsättning; och af dessa må, dem till heder och ingen till skam, här nämnas en hr Friedländer, f. d.