Aftonbladet – 8 november 1872, sida 2

gnera — skulle till hälften gå förlorad js edelst en sådan författningsbestämmelse, li: m satte nationalförsamlingen i stånd attl: nödfall undvara honom och som derföre, l: ligt vår tanke, aldrig hos honom skalll. ina allvarsamt understöd. Hans auktorit skulle äfven allvarsamt minskas genom Idandet af en öfre kammare, som med särhet skulle komma att erhålla omfattande cekutiva befogenheter och äfven utöfva dem, ch som derföre äfven med säkerhet skulle omma att inskränka Thiers, hvilken icke skar några inskränkningar. Vi tro derre, att den öfre kammare, som de franske onservative och beundrarne af den engelska onstitutionen så ifrigt åstunda, aldrig på lvar kan ingå i presidentens planer. Då man lemnår å sido dessa båda förslag som osannolika, återstå två eller tre vigga frågor, hvilka, såsom Thiers på goda käl måste tro, skola ha ett konserverande flytande på hans ställning och derföre måte vinna hans bifall. I första rummet komer — hvilket antydes i det bref, som llskrifves hans sekreterare Barthelemy S:t lilaire — republikens definitiva proklameande, Det är mycket möjligt att Thiers nskar detta. Hvarje definitiv regime — i ynnerhet när en person står i spetsen för en samma är i Frånkrike attföredraga ramför en provisorisk regime; och Thiers an på mycket goda skäl vara öfvertygad m att republiken är den enda regime, som åter förena sig med ordningens upprätthålande — den enda, i sjelfva verket, under vilken ett borgerligt krig just nu kan undikas. Om så är fallet, måste han helt isst önska hennes proklamerande och äfven nska, att hans egen position blifver mera efinitivt befästad. För närvarande — uner den af Rivet föreslagna lagen — är han resident till dess nationalförsamlingen upp: öges; och då nationalförsamlingen under närrarande system någon gång måste upplösas — medan ingen folkvald församling äristånd tt moraliskt motstå den fordran, att hon ågon gång skall å nyo låta pröfva sin pomlaritet — är det mycket sannolikt, att Thiers måste önska en bestämd termin för itt presidentskap. Det är äfven sannolikt, stt han helst önskar denna termin bestämd ill fyra år, först och främst derföre, att 1an då vid slutet af densamma blifver åttio ir och för det andra derföre, att många bejänkligheter hir kunna genirifvas med Amerikas exempel. Den verid, i hvilken vi lefva, är icke en originel verld, och det sakförhållandet att det fyraåriga president skapet har lyckats i Amerika är på det hela taget och för de flesta menniskor ett vig. tigt skäl för att tro, att det äfven skall lyckas-i Frankrike, Vi äro derför i det hela böjde att tro, att Thiers skall gynna ett förslag om att proklamera republiken och göra honom sjelf till president på fyra år, och om han det gör skola vissa andra förändringar följa af sig sjel!va. Han har icke längre något skäl att befara utnämnandet af en temporär efterträdare, hvilkens val i sjelfva verket skulle för honom vara en stor garanti mot faran att blifva mördad. Det är mer än sannolikt, det är nära på säkert, att Thiers, jemte många andra qvalifikationer för att styra Frankrike, är särdeles otillgänglig för personlig fruktan — att han icke frågar det ringaste efter om man hotar honom med ett mordattentat. Icke desto mindre veta vi alla, att vår egen Cromwell — en härdad krigare — kände sig nedtryckt af den stän diga fara, för hvilken han var utsatt; och Thiers, som låtit afrätta så många familje fäder, borde visserligen känna sig lugnare genom tillsättandet af en laglig myndighet som kunde efterträda honom och till hvil kens fördel ingen skulle våga sitt lif, Det kan antagas såsom säkert, att ingen skall mörda Thiers för att för en tid lägga hels makten i hr Grevys bänder, och att hvem som helst, vore det äfven en så utomordent ligt härdad person som vi tro hr Thiers vara, skulle vara benägen för ett förslag som i händelse af en ledighet gjorde natio nalförsamlingens president ad interim til president för republiken. Då dessa båda förslag blifvit afgjorda, åter står det 3:dje — församlingens förnyande. V: äro ledsne att vi nödgas tro, men vitro verk ligen, att Barthelemy S:t Hilaire i denn: punkt äfven representerar sin vän, Det äl i hög grad sannolikt, att Thiers på det hel: skulle vilja se församlingen permanent oci förnyad till en tredjedel för hvart år. Huf vudsvårigheten vid detta arrangement — svårigheten att i en hast bringa nationel och dess representation till enighet — gö icke fransmännen något särdeles bryderi De äro i vanliga fall på det hela taget rät nöjda med sina lagar, om också icke me deras tillämpning, och finna sig mycket vä i att vänta; och för utomordentliga fal — såsom t. ex. ett krig — ha de en ick ogrundad tillförsigt till nationens underbar homogenetet, som skulle drifva en konser vativ församling och en jakobinerklubb at handla på alldeles samma sätt. De skol mycket lifligare känna fördelen af att för säkra sig om en församling, som skull blifva permanent, som icke kunde upplösa annorlunda än genom våld och som endas småningom och gradvis skulle gifva efter fö folkopinionens påtryckning, Om de skol hafva Gambetta, vilja de hafva honom si; underdånig. Detta är den allmänna känslan och denna är mycket starkare hos Thiers som i det hela blifvit väl behandlad af denn församling, som känner hvar och en af hen nes medlemmar, som hyser en icke ogrun dad tillförsigt till sin förmåga att genor