Aftonbladet – 6 november 1872, sida 3

OR IVAVUV UM YUTGeviGullatr IINCU 2 Iälludis hed lek. Om ni behagar räkna efter och begripa, min herre, är jag öfvertygad, att-ni skall dela min åsigt. icke ä å b rei 08 oss, som icke äro några nybegynnare i . grufvebrytning, uppstå stenkolsverk på de folkrikaste ställen; ni kan få se sådana i Mons, i Charleroy och till och med i Liittich, en stad med 115,000 innevånare; der finnas mer än 10. Lagen har ansett sig böra lemna grufegaren fritt spelrum i detta afseende, emedan han till följd den skadeersättning, som skall utbetalas i händelse af fast egendoms försämrande, vidtager af klokheten påbjudna försigtighetsmått och bedrifver arbetet endast på lämpligt djup, för a!t lemna tillräckligt tjockt berg att förhindra sättningar i marken. Lagen at år 1810 påbjuder att afstånd af 100 möåtres från boningshus och med murar inhägnade platser endast för anläggning af schakt, bygnader och dermed förbundna anstalter, hvilka inbegripas under kategorien skadliga och farliga inrättningar. Låtom oss nu öfvergå till jordegarnes rättighet till jorden under marken. Vid genomläsningen af kepitlet 4 i er lag, 2 18, finner jag, att halfva afkastningen lagligen tillkommer jordytans egare, så framt desse .proportionelt deltaga i kostnaderna efter utmålsutstakningen. I medgifven således i motsats mot den gällande lagstiftningen i andra länder, att hälften af jorden under ytan tillhör dem, till och med sedan mntsedel å grufvan erhållits. Jag baringenting att anmärka häremot, då en hvar sköter sina angelägenheter, bäst honom synes. Men fortsättande min läsning, finner jag, 2 20. att egarno af ytan när som helst under försöksarbetena kunna infinna sig hos inmutaren för att komma i åtnjutande af sin anpart, vare sig hel och hållen eller till en del o. s. Vv; vidare heter det längre fram, 2 21, att om de försumma att infinna sig vid utmålsläggningen för att komma i åtnjutande af sin anpart, skola de, utom vid det i 8 24 omnämnda undantaget, ha förlorat all rätt icke blott till de mineralier, -om hålla på ait brytas. utan äfven till flöteen o 8 v. Men hvad innehåller 7 24? Man finner, i korthet sagdt. att det står jordegaren fritt att förklera sig vilja åtnjuta sin andel senast sex månader sedan arbetena passerat gränsen för hans egendom och efter det han blifvit deron af vetcrbörande underrättad. Detta är sauetrligen ett orimligt stadgande och alltför ofördelaktig för grulegarne. d. v.:s. för dem, som ofta med ren förlust nedligga ofantliga kapitaler på dylika företag. under det att jordegarne, som icke löpa något äfventyr. kunna afvakta det gynsamma ögonblicket för att de!taga i företaget, om de så önska. och-efter behag vilja de företag, som de veta gilva bästa afkastningen, Med ett ord. min herre, er lagstiftning dast gagnelig för dem, som bek genting. Egaren af jordytan associera sig icke förr, än han är viss på sin sak. och Bfven då deltager han icke i kostnaderna förr än efter utmålsutstakningen. De första kostnaderna, såsom utgifterna för mutsedels erhållande, förnundersökningsarbetena, för de provisoriska begynnelse. och inhögnadsarbetena, ganska dryga k eder, när men miste bevisa mineralfyndigheten på hvarje yta af 40,000 qvadratfomnar. drabba upptäckaren ensam eller med andra ord den, som på egen risk och äfventyr har upptäckt skatter. afsedda att andet kan ej nog ofta upprepas — framdeles föring är enymra sig om imöka nationaltörmögenheten. Det är 1810 års lags förtjenst att ha bidragit att i så hög grad uppdrifva det allmänna väl ståndet i Frankrike och Belgien. I detstatsråd. som hade hedern af att utarbeta den, fördes ordet af Napoleen I, hvars snonda prakt förstånd män säkerligen icke vill hos er förneka. När slet. sedan problemet om eganderätten till jorden wnder ytan blifvit löst, blef fråga om att reglera jordegarnes ställning. diskuterade man frågan, om de borde erhålla skadsergättni: Napoleon, som bekämpade detta förslag, klarade, att som jordytans egare icke var egsre al koncessionen, så hade han abeolut ingentivg att fordra. Ni torde dock märka, att det icke var fråga om att bevilja bonom mer än 2 eller 3 sous pr -arpent.. Napoleon insåg mneniligen redam då vödvändigheten att gynna grufegaren genom att göra den grundsatsen gällande, att upptackårens rätt borde ha företrädet för jordegarens. Trots statschefeas åsigt ville lagstiftaren godtgöra ytegarens rättigheter med en fast och årlig summa. Denna fasta afgift är så ringa, att den snarare måste betraktas såsom fallgörandet af en simpel formalitet, och stöder sig derpå, att jorden under ytan ansågs före koncessionen tillhöra, egaren at jordytan. Denna fasta årliga afgjv uppgick till-endast 20. 15, 10, ja till ooh ad 2 ceptimes pr hectare; och vid tidpunkter . Bel giens frånskiljande från Frankrike An inte fortfor holltrdska regeringen att em ast tilldela joma egaren en. obetydiig fast so ma v Slidela jordNär det år 1837-lef fråga om att revider 1510 573 lag, togo jordegssme illa vid siv och begärde, att deras rättigheter skulle regleras yrkande att-bufvudgrunderna de ulle fasta ställas al -legen sjoll. Det var då, som en fr afgift ocken efter erutvans afkastning J afgift blefvo bestämda. Den fasta afgiltstiger icke 25 centimes pr hectarex s... kammaren förkastade med Mygket stor a let i lagförslaget tillstyrkte maximnu hän det icke uppgick till mer Eu 1 franc pr hectare. I det den proportionerliga sfviften angår. så får den aldrig öfverstiga 3 procent af grufvans ET kastning, stt fördelås mellan jordegarne i vållande till det ytinnehåll, som tillhör hvar MM af dem. Fören k Ceas ion af 500 hectarea 1000 tunnland) 4. ex. den fasta afgitto. ill jordegarne ,.... 125 Era och den proportionerligg afo en, sranca om en inkomst af 109.000 tres antages 3050 Suma 5195 franca let vill säga 6 fr. 25 cent. ur hest francs r. 12 cent. pr tunnland, -4T hectare eller 3 Jag anser nödvändigt att tillägga. att taxa ör den fasta och den Proportionerliga alaitten astställes genom koncessionsdokumentet, på det ttogrufran må egas af koncessionären, fritagen rån jordegarens vältigheter, i Slutligen ega icke dessa si mnda att på nåot sätt inblanda sig i grufveåriften, och det är f detta skäl man till groud för den proportioerliga afgiiten tager nettosfkastningen, s den hoj tör. att ni vill i r ansedda tidning meddela i sin helhet de rea exioner; till hvilka. jag funnit mig föranlåten enom er korrespondents olycksbådande Ve ch jag skulle.skatta mig lycklig. om 2o kuna ara till något Sren för de modise min, som belöda sig stt i Sveriga införa stenk usindustrien ch af hvilka jag alltid har rönt det välvilliga. je bemötande, hvarje sårns jag varit i tilljille tt besöka ert land, Mottag o. s. v. pj Littich dog 9 Öktober 1872. sa Rem. Marecher, Ci!vilingeniör och industriidkare. BOTERNNRRSRRTaS NA FERRY öllogimge. och Poliss Verning åt hyresgäster. Med hänvisande 1 hvad vi igår under denna 1 brik nämnde fva vi dam ntt Hill, CU PEEERERENER