Aftonbladet – 6 november 1872, sida 2

— —— — ER — — — — —-—SA— NV Ja, för all del, sir, svarade mrs Bradstock, i det hon hon sköt fram en stol och och dammade af den med förklädet; var så god och sitt. Får jag bjudaettglas mjölk? Den har just nu kommit in och torde vara uppfriskande efter Vandringen. Nej, tack. Jag är en man som har sett så mycket ondt hos menniskorna, att mjölk är för mig en alltför menlös dryck, sade gästen, hvars röst med ens hade antagit ett härdt uttryck. Får jag fråga hvad ni heter? tillade han efter en kort tystnad. Martha Bradstock, svarade hon. Hvad! -Bradstock? upprepade mr Pentweazle. Det är ett namn, som jag tror mig ha hört redan förut, Låt mig tänka efter; hvar har jag hört det? Jo, nu kommer jag ihåg! Det var en George Bradstock, som blef dömd till deportation för en stor stöld nere i vestra delen af landet för några år sedan. Var ni slägt med honom? N-e-ej;, svarade hon tveksamt. Nej, han och jag voro ej slägt. Det var rätt bra. Ni bör vara glad deröfver2, såde mr Pentweazle. Hans hustru hette också Martha, om jag rätt påminner mig saken; men det var väl blott en slump att ni har samma namn. MHar ni varit här länge, mrs Bradstock; om jag får fråga? Inte mycket länge, sir; jag kon hit sedan den nye squiren ärfde gödset. Jag betviflar ingalunda att ni finner det underligt att jag gör dessa frågor, men jag har en afsigt dermed och jag torde väl komma att fråga er besynnerligare saker än så, innan jag slatar. Nibehöfvernaturligtvis ej svara, om det är er emot, det förstår ni väl? Men för er egen fördel tror jag ändå det skulle vara bäst om ni gjorde det och likaledes om ni besvarade dem litet mera sannfärdigt än som nu varit fallet,