Aftonbladet – 5 november 1872, sida 3

Svenska Nördpolsexpeditionen. Under de senaste dagarne hafva rykten varit i omlopp derom, att briggen Gladan och lastångaren Onkel Adam, som medföljde Polliems till Spetsbergen för att derstädes aflemna de för Polhems öfver: vintring afsedda förråd, antagligen blifvit i dessa nordliga fartvattet infruäsha tillika med Atskilliga norska fångstfartyg. Då samtliga dessa fartyg, utom Polhem, voro fullkomligt oförberedda på en dylik eventualitet; kän man hafva anledning till oro för de talrika fartygsbesättningarnes öde; äfvensom grundad farhåga, att den med så allmänt intresse omfattade Nordenskiöldska expeditionen måste anses misslyckad. Stockholms Dagblad har derför vändt sig till en man, som bäst af alla bör vara förtrogen med och förstå att bedöma dessa förhållanden, säger tidningen, och af honom erhållit följande uttalande I ämnet: -Då den 1 November passerat, utan att man afhört H. M:ts lastbrigg Gladan, hvilken, enligt bestämda order, samma dag skolat vara åter i svensk, hamn, synes det sannolikt, att detta fartyg, tillika med det i Göteborg för svenska polarexpeditionen förhyrda ångfartyget Onkel Adam, blifvit af naturhinder tvunget till en oförberedd öfvervintring i de arktiska regivonerna, och detinä förmodan styrkes ytterligare genom ett från Tromsö ingånget telegram af en 30 Oktober, att 6 der hemmahörande fångstfartyg med tillsammans 62 mans besättning, hvilka vanligen före Oktober månads ingång bruka återkomma från sin sommarfångst i Spetsbergsfarvattnena, äfven uteblifvit. Det har de: för synts angeläget att i allmänna tidningarne få sammanförda alla de data, hvaraf man är i besittning, på det att såväl: anhöriga till dem som ofrivilligt nödgats stanna borta, som den stora allmänheten, må sättas i tillfälle att rätt bedöma icke allenast de faror, för hvilka våra polarfarare må vara utsatta, utan äfven möjligeten för deras räddning. Briggen Gladan-, under befäl af löjtnant G. von Krusenstierna och med 25 mans besättning, afseglade från Sverige den 3 Juli direkte till Advent bay å Spetsbergen, dit ankomsten skedde den 25 samma månad, afgick sedan den 4 Aug i sällskap med Polhemmot norden, med fö hoppning att i närheten af Sjuöarne kunna landsätta sin innehafvande last af boningshus, renmossa m. fl. förråd för den svenska polarexpeditionen samt att derefter få återvända hem, men hindrades redan vid Norsköarna (Spetsbergens N.V. ända) af drifis att komma längre förr än den 1 Sept., då de båda fartygen åter kunde fortsätta, hvarefter de den 2 inlöpte i Hinlopen Strait med Lomme-bay till destinationsort. Enligt till Norge ankomne fångstmäns utsago skulle nemligen denna plats, enär nordostlandet var fenon is otillgängligt, hafva blifvit bestämd till Polhems öfvervintringsstation. Huruvida Gladan efter ankomsten dit blifvit infrusen eller under färden derifrån af drif-is eller nybildad is stoppad, kan icke med någon visshet sägas, men det torde icke hafva lyckats komma till vestra kusten, enär denna vanligen ända in i Oktober plägar vara isfri och således hemfärden derifrån obehindrad. Har Gladanlemnat Polhemsstation, medför det utom den egna besättningen en vetenskapsman (dr Kjellan), en konservator och 4 man af Polhems sommarbesättning, således inalles 381 man. Då -Gladam icke antogs komma att besegla andra farvatten än .de, som under sommarmånaderna pliga vara isfria, är hon icke försedd med hvaren proviant, beklädnad, bränsle eller annan utredning för en öfvervintring. Onkel Adamförhyrdes i Göteborg för att öfverföra de förråd, hvilka Gladanoch Polhem icke kunde inlasta, och som hennes expedition icke torde varit beräknad att räcka längre än tre månader, lär för den omkring 12 man starka besättningen icke heller några vinterförråd hafva medförts, Onkel Adam inpasserade i Hinlopen den 3 Sept. och måste otvifvelaktigt finnas i Gladansnärhet. Fångstfartygen hafva vanligen ingen annan utredning med sig än det ytterst nödvändiga och kunna icke ega något ombord för sitt uppehälle eller sin beklädnad under en vinter, utöfver det renkött och de isbjörns-, renoch skälhudar, deras fångst under sommaren kan hafva inbragt. De äro dåliga fartyg och det skydd de kunna lemna mot klimatets stränghet är alldeles otillräckligt. Hvar och när dessa fartyg mött hinder för sin hemfärd, som vanligen anträdes i början af September, kan endast gissningsvis bestämmas. De bruka uppetålla sig vid kanten af Nordostlandets landis eller vid drif-isen, men måste här hafva blifvit öfverrumplade af vinterns ovanligt tidiga ankomst eller af de särdeles svåra isförhållanden, som i år synas hafva rådt i dessa nejder, såsom bevis hvarpå må anföras, att det var den 19 September ngfartyget Sophia år 1868 uppnådde sin högsta nordliga bredd, och hon kunde ännu den 4 Oktober inne bland drif-isen vid 81:a graden framtränga på ett ofruset haf. Man måste således antaga, att icke mindre än 8 farlygsbesättningar, räknande icke mindre än omkring 103 man, alldeles oförberedda blifvit öfverlemnade till en arktisk vinters stränghet utan proviant och utan vinterbeklädnad. Tanken på huru dessa nödställda, hvilka hafva att strida emot de värsta fiender menskliga varelser kunna utsättas för: hunger och köld, på ett eller annat sätt må finna hjelp i sin ytterligt blottställda belägenhet, är naturligtvis hvad som vid underrättelsen härom bemäktigar sig hvars och ens-sinne. Det är derför glädjande att, enligt hvad telegrammet från Tromsö gifver vid handen, officiel framställning till norska regeringon redan är gjord derem, att dels en hvalfångstångare från Tönsberg, dels två jakter från Tromsöe, måtte oförtöfvadt sändas dit vp med förnödenheter, äfvensom att, enligt hvad man från tillförlitligt håll hört uppgifvas, den norska regeringen tagit saken i öfvervägande och öppnat underhandlingar med den svenska om att äfven uti företaget deltaga. ) 1) Förliden lördag skulle norska regeringen fatta