Aftonbladet – 4 november 1872, sida 3

nndanskymdt af det glänsande pianoackom-. panjemanget. Hr Satter är en rikt begåt vad konstnär, em lysande talang, hvars öfverlägsna egenskaper vi ofta haft tillfälle att erkänna. Sälunda framstod han också nu, men. hans eldiga fantasi hänför honom understundom till ett och annat medgifvande åt tillfälliga stämningar, hvilket, i och för sig genialiskt och momentelt af stor effekt, likväl i ensemblenummer kan mindre lyckligt inverka på intrycket af det hela. Företrädesvis röjde sig detta förhållande i Beethovens herrliga B-dur-trio, som tillförene härstädes med mästerskap återgifvits af herr och fru Norman samt hr Arnold, och hvilken komposition, så enkel och dock så underbart konstrik, blifvit allmänt känd och uppskattad derhän, att publikens fordringar på densammas: tolkning till det yttersta ktegrats. Med glädje återhörde man den ännu alltjemt lika utmärkte violoncellisten Gehrman, hvars storartade konstnärlighet gjort honom till en gunstling hos den musikälskande allmänheten. Soirgitvarne blefvo, särdeles. efter Schuberts trio och Hellers småstycken, entusiastiskt applåderade. Den första bland de populära konserter, som komma att under vintern gifvas i Berns salong, hade i går lockat en synnerligen talrik publik. Bland nyheterna för tillfället utmärkte sig entreakten ur. Schuberts Rosamunde för friskhet och behag. Beethovens oförlikneliga Coriolanouvertur likasom Mendelssohns ouvertur till Ruy Blas gåfvos med mycket lif och godt samspel och blefvo. genom både värde och svårighet betydande profstycken på kapellets och. dess anförares utmärkta förmåga. Med särskildt nöje förnyade man bekantskapen med hr Ölanders vackra och skickligt instrumenterade symfoni, som äfven tillvann sig lifligt erkännande. Vi förmoda, att dessa konserter komma att bli mycket gouterade.