Aftonbladet – 4 november 1872, sida 2

M—M—-—Mdet han pratade med bokhållaren. Och så lifligt intresserad syntes han vara af samtalet, att han icke observerade Grograms ankomst, utan fortfor att prata, ända tills bokhållaren pekade på den nyss anlände och sade: Här är er tjenare. Hur är det med er, Grogram ? Denna besvarade helsningen med ett så nedslaget utseende, att mr Pentweazles misstankar genast blefvo väckta. Med fara att bryta nacken af sig, hoppade han ned från sin höga plats, skyndade bort till Grogram och sade: Nå, ni träffade väl arrendatorn? Hvad sade han om vår begäran att draga en tele graftråd öfver hans gärde. Ursäkta mig. fortfor hån, vänd till bokbållaren, men denna affär är af högsta intresse för de mätningar. jag har gjort och jag måste ge nast höra huru det lyckats.o Gerna för mig, bara jag slipper höra något derom, sade bokhållaren. Jag af skyr mätningar, jernvägar, telegrafer och hela skräpet. Och med dessa ord slog kan sig ned på den plats mr Pentweazle nyss lemnat och roade sig med att falskt hvissla en favorit melodi ur någon opera. Seså, började mr Pentweazle, då de kommit ut genom dörren, något har händt det kan jag se på er. Gör inga omvägar fram med sanningen, bara! Ni har inte träffat qvinnan? Jo, nog har jag träffat henne, men dej är väl värre än sål! sade Grogram. Hvad är värre? Stå inte der som et träbeläte, utan tala rent ut, karll Jo, det var så, att jag träffade henne men jag hade knappt hunnit tala ett ord — bara bedt om ett glas vatten — innan, di