Aftonbladet – 2 november 1872, sida 3

Kommunikationsväsem. Förslaget till en FPufratdaljernvägs Dett förslag, som nyligen åter blifvit lifligt diskuterad i tidskrifter och äfven på ett naturforskaremöt i Brighton, belyses i den engelska medicinsk tidskriften Lancetur sanitär synpunkt. Denn jernbana, sådan den blifvit föreslagen, skulle be röra en af de fruktansvärdaste härdarne fö kolera, isynnerhet pilgrimsstäderna Kerbela oc Nedschef (Mesched Ali och Mesched Hussein de schtiiiska sekterna Mekka och Medina, oc sätta dem i förbindelse med Mindre Asiens knst land samt derigenom naturligtvis med alla Me delhafvets kuster. Hvilken fara, som häriligge för Europa, är lätt att inse. Årligen strömmt till denna ort på bestämd tid 60,000 pilgrime från Indien och Persien, hvilka dels genom sig sjelfva, dels genom de lik, som de medföra föl att begrafva i helig jord, nedlägga fröet till sjuk domar och företrädesvis kolera. Redan ofta ha härifrån koleran med de hemresande vandrat :; de mest olika riktningar. Vid den internatio nella kolerakonferensen år 1866 diskuterades denna fara omständligt, och det är i alla hän delser nödvändigt — menar Lancet — likasom vid den tilltagande kommukationen mellan östra Europa och Transkaukasien, ttt de europeiska regeringarne, i fall detta jernvägsförslag skulle komma att sättas i verket, hålla sin uppmärklamhet fäst dervid och draga försorg om tillräcksiga skyddsåtgärder. — Akustisk-elektromagnetisk signalringning vid den Baltiska jernbanan. Denna jernbana ha? infört en vigtig förbättring till betryggande al de resandes säkerhet: på sträckan Reval. We senberg är ofvannämnda apparat redan i verksamhet, och snårt kommer den återstående delen af banan att äfven förses dermed. Dessa ringapparater, som redan begagnas vid åtskilliga banor i Andra länder, ha ett dubbelt ändamål. Först och främst skola de för alla vid banan tjenstgörande gifva till känna ett tågs afgång och riktning, Klockapparaterna (hvilka ha formen af pelare och äro helt och hållet af jern) stå derföre längs banan nära stationerna och banvektarestugorna. Hvarje bantåg, vare sig ordinarie eller extra eller ett arbetståg signaleras genast vid sin afgång på hela bansträckan till nästa station. Signalen kallar banvaktarne och vändskifsbetjeningen till deras poster, sörjer för att barriererna stängas i rätt tid, broöppningarna kontrolleras m. m. samt väcker stationspersonalens särskilda uppmärksamhet så väl på afgångssom mottagningsstationen. Klocksignalen förminskar äfven fåran af sammanstötning, då intet tåg afgår utan ett sådant avisotecken. Klockapparaterna hå en så stark klang, att ingen, som befinner sig vid banan, kan undgå att höra den; alla signaler äro skarpt åtskilda genom antalet klämtningar. Den elektro-magnetiska klockapparatens fördel består äfven deri, att den icke såsom de optiska signalerna beror af natt och dimma, luftens större eller mindre klarhet, försumlighet af t. ex: banvaktare 0. s. v. et andra icke mindre vigtiga ändamålet med ifrågavarande apparat är att man vid olyckshändelse eller eljest när hjelp behöfves, Såsom när bantåg fastnast i snön, hoppat ur spåret o.s. v., kan från bantåget signalera till de båda närmaste stationerna. Apparatens mekanism är ihögsta grad enkel och kan göra sin tjensti all slags väderlek; den kan med lätthet skötas äfven at len mest oöfvade bland banbetjeningen. En signal om hjelp angifver stället, olyckshändelsen och hvad som begjires. Attnärmaste station förstått signalen tillkännagifves för bantågspersogalen genom klocksignal tillbaka.