Aftonbladet – 2 november 1872, sida 3

Strödda underrättelser. Militäriskt. Pansarfartyg och kanoner. I MHngland tillsattes i början af sistlidet år en komit6 med uppdrag att undersöka flere nya slags krigsfartygs ändamålsenlighet och brukbarhet. enna komite har nyligen framlagt resultatet af sina andersökningar äfvensom de förklaringar, som begärts af fackmän. Bland dessa sistnämnda var en skrifvelse från den bekante artillerikonstruktören sir William Armstrong, hvari det bland annat yttras: När pansaret icke är så tjockt, att det kan med säkerhet antagas, att det ej kan genombrytas, måste det ovilkorligt anses riktigare, att det helt och hållet saknas, och att fartygssidan blott göres så tjock (13 2tum), attehon kan anses ogenomtränglig vid beskjutning med vanliga spränggranater. Den största förstörande verkan förefinnes, när projektilen jemnt och nätt har erforderlig genombrytningskraft. Artilleriet är redan nu pansaret öfverlägset. Det är blott de allra nyaste fartygen, som ha något slags utsigt att motstå nutidens artilleri. De äldre pansarfartygen äro sämre än obepansrade fartyg. Om man förökar pansartjockleken, blir man antingen nödsakad att förminska artillerityngden eller att bygga fartyg af en sådan storlek, att de vore fullkomligt ohandterliga och dertill så dyra. att man endast skulle kunna anskaffa ett jemförelsevis ringa antal. Man borde derföre alldeles öfvergifva pansaret såsom skydd mot artilleriet och blott använda det såsom skydd för fartyget inom vissa gränser. Krutoch granatmagasiner, pannor och kolboxar borde ligga under vattenlinien och fartyget vara afdeladt i flere rum förmedelst vattentäta skott. Om fartyget är bepansradt, måste det, så vidt möjligt är, vara fullkomligt ogenomträngligt, och det måste ega mycket betydlig hastighet. Trots denna bestämda förklaring, och ehuru den andre store artillerikonstruktören sir Josef Whitworth likaledes i en skrifvelse bestämdt förklarar, att i hans tanke all pspansring borde afskaffas, ja, oaktadt komiten sjelf hyser den öfvertygelsen, att artilleriet alltid skall behålla öfvervigten öfver det svåraste Fånsan som ettsjögående skepp kan bära, anser den sig dock böra tillstyrka, att pan saret fortfarande bibehålles såsom skyddsmedel för Englands krigsfartyg af första klassen, emedan komiten icke kan lemna ur sigte den stora fördel, som det bepansrade fartyget — oafsedt att det icke på ett visst håll kan motstå somliga kanoners genombrytningsförmåga — ännu har och i den närmaste framtiden skall ha öfver det obepansrade fartyget, när striden sker på större afstånd, då dess motståndares artilleri icke kan genombryta dess sida. Att under en strid mellan ett pansarfartyg och ett obepansradt fartyg spränggranater kunna användas med stor förstörelseverkan mot detta sistnämnda, kan icke heller lemnas utan afseende. 1 Neue freie Presse förekommer en artikel, hvari samma åsigter uttalas, som Armstrong och Whitworth förfäkta. Artikeln slutar med följande underrättelse: Då det nu icke går för sig att tterligare förstärka pansaret, så måste skeppskonstruktörernes uppfinningsgåfva röra sig i en annan riktning, för attpotentiera fartygens motståndsförmåga och bärighet. I sistnämnda afseende kunna vi berätta, att vid den preussiska marinen officiella försök redan anställas. för att konstatera vattnets motstånd vid olika former hos skeppsskråfvet och vid olika-rörelsehastighet. Dessa försök ha alltså till ändamålvatt genom förändringar i fartygsskråfvets form i och under vattenlinien ersätta hvad som går förloradt derigenom, att man måste stanna vid en viss pansarstyrka mot den kolossala kanoneffekten.