ORÄTTFANSET GODS. Roman i två delar af EDMUND YATES). Jag har mera än en gång sagt er, att ni skall lägga bort sådana der tjuftermer då ni talar med mig; de äro minst sagdt högst olämpliga. Hvad ni har att yttra; så säg det rent ut; ni kan nog taläriktigt språk, då ni vill Ursäkta! Jag menar bara att ni således tror mrs Bradstock ha varit med om att taga pluringarna — jag skulle säga pen garna? sAtt hon varit med derom! upprepade mr Pentweazle; jo, jag skulle tro det... Hörde ni ej hvad de der menniskorna berättade om att hon höll sig så förnäm, att hon hade egna pengar och att hon ämnade skicka sin son i en skola för att han skulle få en riktigt fin uppfostran? Hvarifrån tror ni väl att de der egna pengarna komma? Hurua kan hon ge gossen en god uppfostran? Sådant kostar sina vackra pengar, skall jag säga er, Grogram. Hvarifrän tar hod dem, tror ni?... svara mig derpå. Hon tar dem väl från vår telegrafstolpe, kan jag förmoda. Men huru har hon fått dem i sina händer?... svara ni mig på det! Som jag sagt, sjelf har hon inte kunnat. taga upp dem. O, för himlens skull, låt mig slippa ännu en gång höra den gamla historien att hon skulle gå med hacka och spade! Nej, na) Se A. B. MM Aag, 2, 219, 222-—229, 281—283, 285, 236—255.