Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

båda äfventyrarne funno gångstigen och sågo snärt-den Nilla byn ligga framför dem. . Hvad tänker ni nu företaga er? sade Grogram, ifall Handen får vara så djert och-fråga Hufvudet. Jag tänker helt enkelt fortgå på samma väg som yi följt, alltsedan den olyckliga äatten, svårade mr Pentweazle. Jag ämmar spionera och söka vinna upplysningar. Ja, det förstås inunder, sade Grograin, 3 ver har ni ej. tillika något synnerligt i fankarne? Ni ryckte till så häftigt, då jag i går afton berättade den der nyheten, at: jag 1 ycket väl såg att ni fick en ny id. Ja B, svarade hans förman och betraktade ho vom med ett satiriskt uttryck, ni menar således att då en person häftigt rycker till, så har han fått en ny id? Ni måste inte många gånger i ert lif ha ryckt å er, då, min Käre Grogram! Nu vill jag emellertid säga er, att hvad ni berättade mig om enkan efte. er forna kamrat :verkligen öfverraskade nig; jag har alltsedan rätt mycket tänkt der,å och så tillvida har ni rätt. Det är också i mening att göra efterforskningar angåend? benne, som jag i dag följer er till byn Ni kan väl inte tro att hon är den som tagit godset ? Derom är jag inte fullt säker, yttrade mr Pentweazle med en fundersaxa min, Men hon skulle ej kunmat göra det,invände Grogram. Det hade varit henne rakt omöjligt; hon har inte krafter till ett sådant arbete. Hur ofta har jag ej sagt ers, sade den förre, att den som utför evt arbete, är i många fall af noll och intet värde, — blott en arbetsmaskin som sätts i gäng af en :annan kraft. Då jag säger att jag anser mrs Bradstock vara den som tagit guldet,