Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

Amerikanska jurymän. I en London tidning läses följande redogörelse för ett i Ame rika celebert brottmål: En process har i dess: dagar afslutats i San Francisco, hvilken gifve anledning till åtskilliga betraktelser. För tvi år sedan skakades den något slappa moraliteter hos befolkningen i Californien upp ur sin dvals genom ett brott, så grymt, att nästan allmän rkades dödsstraff på den, som begått brottet. n ovanligt vacker qvinna med namnet mr: I Laura Fair — om hvars antecedentia det är bäs att tala så litet som möjligt — ställde sig på I post ombord på en ångbåt, med hvilken henne: J älskare, mr Crittenden, skulle resa bort. Knappt j hade mr Crittenden satt sin fot på däck förrän mrs Laura Fair smög sig efter honom och med I berådt mod sköt ihjäl honom med en revolver. Att hänga en qviona är man mycket emot j ) Förenta Staterna, men denna gång fordrade opinionen bestämdt, att mörderskan skulle mista sitt lif. Mr Crittendetr var en gammal man och hade varit en äktad advokat; det var allmänt bekant, att mrs Fair, som förut ruinerat så många af sina så kallade män. hade spunnit också kring honom sina garn och inledt förtrolighet med honom endast i afsigt att af honom utpressa penningar för att kunna fortsätta sitt spel på San Franciscos börs. Crittenden afslog hennes glupska pretentioner och af hämnd sköt hon ned honom. Hon inställdes inför domstol för aderton månader sedan, och en lång tid underhöllo tidnivgarne i hvarje stor stad i Unionen sina läsare med -sensationsledareoch med utdrag ur mrs Fairs och mr Crittendens korrespondens. Af denna otäcka samling bref fann råan tydligt, att Crittenden var alldeles bådårad af sirenen, men att hon leddesi allt hvad hon gjorde af biott vinningslystnad. Efter flere dagars ransakning blef hon öfverbevisad om sin brottslighet och dömd till döden; detta var i Juli 1871. En allmän känsla af belåtenhet med domslutet fann uttryck i hela unionen; men det saknades ej röster. som menade. att den brottsliga aldrig skulle komma att bli hängd. Hennes advokat lyckades, ehuru ej utan mycken opposition och först efter sju månaders förlopp. utverka, att ny undersökning verkställ des med Nenne och denna nya undersökning börjades i San Francisco den 18 sistl. September. Före denuas början hade advokaten haft att kämpa med stora svårigheter för att få ihop tolf jurymän, som ej hade några förut fattade åsig ter rörande fångens skuld eller oskuld. Advokaten hade yrkat på ny undersökning på den grund, att hon vid brottets begående ej skulle ha varit vid sina sinnens fulla bruk. Återigen väckte den nya undersökningen det största upp: seendei Unionen? men man behöfde ej vara någon profet för att förutsäga, att brottslingen skulle bli frikänd och det har hon blifvit nu också. Mer än två år ha förflutit sedan rar Crittenden blef mördad och allt intresse för hahs olyckliga öde bar längesedan försvunnit. Det vore besynnerligt, om icke hennes advokats vädjan till juryn att vara barmhertig mot en qvinna. vilken han sade vara -en varm, fint bildad varelse, begåfvad med ett älskande, tillitsfullt bjerta-, varit anledningen till denna dom, som ju är ett hån mot all rättvisa. De största amerikanska blad, såsom Newyork Herald, Newyork Times och Newyork World utfara i de skarpaste ordalag mot denna senare jury, hvars dom skåll åsamka jury-inrättningen i Amerika hela den civiliserade verldens djupaste förakt. i — Om en torartad förfalskning af banksedlar. som egt 1um i Schweiz, och om förfalskarne, hvilka nyligen stått för rätta och blifvit dömda i Yverdon, meddelar Daily News följande intressanta detaljer: Den på dramatiska situationer rika historien börjar på ott mycket idylliskt sätt. Två ilskan de lefva tillsammans i Yverdon, vid stranden af den vackra Neufchatelsjön. De lefva det mest exemplariska lif; de äro stilla och fridfulla. hbetala ktligt sina skulder, hvarken dricka AEA EO ERAN NE Mark Wakefield är trädgårdsmästare, ! sir. Trädgårdsmästaren! Ja; och som redskapsboden ligger alldeles invid der hon bor, s5 behöfver han allt som oftast vara der, förstågl sade Parker med ett menande grin. Mycket rätt!s sade Pentweazle; trädgårdsredskapen förvaras strax invid södra parkgrinden och Mark Wakefield är, som ni sjelf säger, trädgördsmästare. Ja, och hon är väl just den rätta qvinnan att passa till hustru ät en tarflig arbetare ? Hon, det vet jag just inte; hon håller sig för fin för att rätt duga dertill; drar sig ifrån andra menniskor och bär sitt hufvud högt, som man säger. Något värre kan visst inte läggas henne till last, och) man säger att hon inte lär behöfva sin plats för sitt uppehälle; hon har litet egna pengar, ser ni, och det är väl detta som: gör henne något stolt. Aha, litet pengar! sade ni, inföll här mr Pentweazle och blinkade listigt åt Gro-! gram; litet egna pengar, var det så?l Parker har yttrat sig ganska mildt, bör!. jade nu åter den fete mannen. Mrs Bradstock är inte så litet stolt och hon sätter! allt näsan rätt bra i vädret — som till Ko Å nu med hennes gosse. i Hvad är det med honom? frågade mr Pentweazle, Jo, en af tjenstflickorna på herrgården, ! med hvilken hon är mycket bekant, var nere! i min bod härom qvällen, fortfor kryddkrämaren, och hon berättade för mig attiil mrs Bradstocks gosse skall komma i en! skola och få uppfostran. Hvad säger ni derom ? tillade han högtidligt. g Skall han få uppfostran? upprevade Par-:!