Aftonbladet – 1 november 1872, sida 3

menar jag alls inte att hon, som en annan, gick dit med hacka och spade ; att hon, som en annan, gräfde en djup grop och att hon sjelf tog upp skatten och bar bort honom, — hvilket en annan inte gjorde. Jag anser det vara ganska troligt att hon anordnade hela saken. Ack, nu förstår jag! inföll Grogram. Underbara varelse!s sade Pentweazle och betraktade honom; hvilken-snabb uppfattning! Att Georg Bradstock hade reda på platsen veta vi, och det vore då möjligt, — ehuru jag förmodar ni torde invända att det ej troligt, — att han hade yppat hemligheten för sin bustru. Hvarför jag idag rest hit, är emedan jag vill utforska hurndant lif hon för, hvilka hennes umgängesbekanta äro, om hon anses ha pengar och så vidare. Dä jag fått detta klart för mig. skall jag med mera bestämdhet kunna säga er om hon är skyldig eller ej. Jag tror just inte att ni skall få svårt att veta hvad ni önskar, tv de prata helt öppet om allt som rör egna och andras affärer här, kan jag säga er. Åhå; jaså. Men säg mig nu, hvar tillbragte ni tiden i går och uppsnappade den nyhet som ni berättade mig? Jo, ser ni, sir, sade Grogram och strök med besvärad min luggen nr pannan, jag var mesta tiden på ett värdshug. Jo, jo; jag trodde nog det, sado den förre; jag tyckte väl att ni ångade källarsal då vi träffades. Er tunga var näsian för stor för er mun och ni hade, svårt för att uttala mrs Bradstocks namnp. Ja, ser ni, det var bästa platsen för mig, att få inhemta hvad jag behöfde. Just så, ja! men iett afseende inhemtade ni nästan mer än som var behöfligt. Jag vill emellertid inte göra anmärkningar, ty