Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 3

gick förloradt! Här äro vi nu framme vid stationen; akta er, så att ni ej halkar nedi diket och drunknar; — der fins visst tre tums djupt vatten och kanske kan ni inte simma? Se efter er herre, Jöns, sade han till Grogram; släpp honom ej ur sigte för en enda minut. Jag varnar er, att någon förpaktare sätter honom i toppen på en stör som fågelskrämma, r3Och med dessa ord steg den skämtsamme unge mannen ned på perrongen och gick in i-träskjulet som tjenade honom till kontor. Mr Pentweazle och Grogram vandrade långsamt nedåt banan. En liten bit förrän le kommo till scenen för deras olyckliga försök, klättrade de uppför banken och in vå fölfot, Grogram var den som först stannade. Hör på, herre, sade han; jag vet nog att jag blott är handtlangare och ej har tågot att göra med våra planer, men i alla all skulle jag vilja veta hvarför ni går och trampar här i leran? Ni är ju ännu så svag som ett nyfödt barn och behöfver väl ull den styrka ni har, tills vi på allvar få ågot spår att följa. Tack, min vän, svarade hans kamrat; ;händelsen gör nu att ni har alldeles rätt I hvad pi säger. Men ser ni, vi få göra något för att hitta reda på det der späret och vi kommo ju öfverens om att vi borde söka derefter här på platsen. Allt hvad vi iu kunna göra är att fråga oss för och då vore det så godt att vi började med den der carlen som går och plöjer här på gärdet. dan är en sliskäggig, gammal bonde och oör väl ha reda på hvad som rör orten, om let fins något förnuft under hans trasiga, samla lufva. Hör hit, min vän! — Hör it! — Nej, han bryr sig inte om att svara. (Forts.,