Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 3

het var lynnet bättre, ilskan. gaf. åter med sig, och när; de båda kamraterna kommit upp i jernvägskupeEn och tåget ilade framft DÅ banan, kände han sig nära på lika frisk till humöret. och till helsan som före upptäckten af att deras plan hade ramlat. Bokhållaren vid Gwynmruthins station for lit ned med samma tåg och vid åsynen af sina gamla bekanta kom han ned ur.kon duktörens vagn samt tog plats inne hos dem. Denne unge man var full af skämtsammoa. infall, ofta af en viss personlig anstrykning som gjorde dem dubbelt pikanta. . Jo, ni ser mig -treflig utli: voro hans första ord till mr Pentweazle. Ni måste haft en herrlig tid, sedan vi sist träffades! Det var inte mycket af er förut, men Gud hjelpe mig om jäg nu mera kan mer än nätt och jemt se er. Ni kunde, gerna resa på barnbiljett — halfva priset — gäller för småherrskap under tio år; ni ser knappt ut stt vara mer än sex — på längden, menar. ag, fysionomien är just inte något mästerstycke af barnslig oskuld. Men, hör på, ni kan väl aldrig ämna återvända till ert arbete vid Gwynruthin ? Inte för att stanna der, min käre, unge vän, svarade mr Pentweazle; det är en sak som står för er räkning, och jag tror let är en välsignad sak att ni blifvit skickad till en sä afsides plats sedan Försynen begåfvat er med ett sådant öfvermått af ifskraft. Den skulle utan tvitvel bringa er i svårigheter, ifall. ni lefde i en stad, min inge vän; ni skulle komma i kollision med myndigheterna; ert Vackra hår skulle ganska snart bli kortklippt och . ert trefliga prat tystna för tre månader i en cell. sAck! gade skrifvaren med en öm blick, ni lilla skalk; — tag vara på ert dyrbara if. Hvilken skada för samhället om det