Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 3

om ljuset, som jag ändå satte så lång ifrån, för att han ej skulle nå det. Då nå got går honom emot, är han väl den obe hagligaste, lilla herre jag någonsin sett Jask, boken var just inte till nytta fö er. sir? yttrade han kögt och skrattande. Den är mig ej till det allraminsta gagn sade mr: Pentweazle med häftighet; jag ha! aldrig sett en dummare, löjligare, innehålls lösare — se så, Niklas, låt det vara nog nu afbröt han sig sjelf hvad han ämnat säga fastän jag har narrar omkring mig, behöf ver jag väl ej sjelf göra mig narraktig Nej, Grogram, jag finner inte i adresskalen dern hvad jag söker; vi få säledes sjelfvs gå och skaffa oss upplysningar. Jag kän ner mig redan mycket bättre; efter ännu er dags hvila skall jag nog bli färdig att gifvs mig i väg. Som jag sade, ämnar jag blot vara ute på dagen; nattluften skulle jag knappt tåla vid. Följande dag var mr Pentweazle redar uppe, kunde gå af och an i rummet och satt några timmar i sin ländstol, Han stu derade åter ädresskalondornt, gjorde utdrag från densamma i sin plånbok och skickade ned bud för att få tala med värden. Denne hade dock rest till Falmouth samt väntades ej åter förrän på qvällen, och ir Pent weazle, som alltid var munter och glad, dö han fått hvad han önskade, men full ai ilska och ondt lynne, då det gick honoun emot, utöste all sin elakhet på Grogräm och gjorde tiden så svår för denne värde per sonlighet, att han mera än en gång började fundera på, om det ej vore rätt så godt at göra slut på kompaniskapet, öm ej på anna sätt, så genom att ge det lilla odjuret et slag i hufvudet med adresskalendern. Följande morgon var mr Pentweazle uppe I god tid. Dä han väl kommit i verksam