Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 2

Min egen, älskade flicka, sade han,du måste erinra dig huru kort tid jag blir borta och att då jag återvänder skola vi aldrig mera skiljas. Jag är emellertid glad öfver att. .jag. denna afton förekom några tårar. Det är mycket bättre då, att du går här bredvid mig, medan jag håller din hand och säger dig huru innerligt, varmt och trofast jag älskar dig. — Nog är detta vättre än att gråta, eller huru ? Ja, Frank, svarade den unga flickan oskyldigt; det är mycket-bättre och mycket coligare äfven. Jag vet att jag är mycket sförståndig som kan taga dim bortresa så häftigt, men, jag vbt ej huru det kommer till — jag tycker inte alls om att du reser. Jag har en aning om att något ledsamt skall hända, innan du kommer åter. Men, min lilla flicka, hvad skulle möjligen -kunna inträffa som vore olycksbrin: gande för oss? Du och din morbror äro ju friska och nöjda och något annat vet jag inte som egentligen kan intressera 0s8. Är det alldeles nödvändigt att du reser? frågade Ellen. Ja, jag måste verkligen göra det. Jag har affärer att afsluta, dokumenter att underskrifva och sådant mera, som måste ske innan mitt giftermål. Din morbror önskar att jag skall besöka ett par gamla vänner — mr Måaunder, som du känner, och min kuin, Tom Callow; — om detta blir af, vet jag likväl ej så alldeles visst. Dessutom måste jag skaffa mig hyggliga kläder till mitt bröllop; det skulle passa sig illa för Ellen Wynanes brudgum att komma i den tär tarfliga kostymen som jag skaffade mig Ij.ankomsten till England och alltsedan Har burit, Jag för min del tycker att ingen kan se så hygglig ut i de elegantaste kläder, som