Aftonbladet – 30 oktober 1872, sida 2

nom det ohyggliga slut gom striden fick j och jag känner ditt hjerta tillräckligt, för att veta, ehuru ofrivilligt du gaf dödsstöten, — huru djupt det skulle smärtas af hvad som händt. Och alla dessa qval måste naturligtvis ånyo väckas då du fann mrs Bradstock här. Detta var orsaken hvarför du bleknade då du första gången hörde henne nämnas och hvarför du åå länge atböjde att å nedåt södra parkgrinden, der hon bor. u inser jag så tydligt alltsammans! Ack, ännu mera! — detta var anledningen till ditt ädelmodiga förslag att bekosta hennes sons uppfostran! O, Frank, huru englalikt god du är! Frank Scorrier såg helt förlägen ut, som äfven kunde tyckas vara ganska naturligt, 1å han lyssnade till dessa uttryck af hänförelse och beundran. Jag är, som jag fruktar, inte mycket englalik till min natur, min lilla Ellev, sade han med ett visst tvunget uttryck i rösten; men jag ansåg för min pligt att, så godt jag kunde, gifva någon reparation för hvad som händt. Äfven förut har jag haft uppmärksamhet för henne, — har skickat henne pengar från Australien och skulle fortsatt dermed ännu längre, såvida jag inte hade förlorat allt hvad jag egde. Detta är emellertid ej något att tala om. Jag hade beslutit att meddela dig hvad jag nu yppat och mr Womorsley, som redan för länge sedan synes ha läst detaljerna af tilldragelseo i någon tidning som han omsorgsfullt dolde för dig, gaf mig äfven det rådet att säga dig allt. Nu har jag så gjort och allt hvad jag önskar, är att din kärlek inte derigenom må ha minskats. Minskats! Hur vore det möjligt, min älskade? Du står högre än någonsin för mig. Du har rätt uti, att mrs Bradstock