Aftonbladet – 29 oktober 1872, sida 3

1e Horace Greeley är nu sextioett år gamnmal. Han har varit sin egen lyckas smed, m I Af sina fattiga föräldrar fick han en ofullIständig uppfostran, Men hans kraft, hans lärelystnad och duglighet hafva hjelpt honom g fram. Först var han sättare på ett tryckeri, 0 jsedan medarbetare i en tidning, slutligen utt-jgifvare af och egare af The Tribune, det stora bladet i Newyork, År 1845 valdes han till medlem af kongressen och var representant i nära fyra år, utan att på något sätt utmärka sig. I början af 1850-talet reste han f i Europa och var juryman vid den första n I verldsutställningen i London. När han kom h tillbaka, gaf ban ut en bok öfver europeiska 1 förhållanden, men boken gjorde föga lycka. Under de oroliga år, som närmast fören SiNgo sydstaternas uppror, dref Greeley den d isatsen, att dessa stater skwle hafva rätt att I skilja sig från de andra i unionen, men då I fiendtligheterna utbrutit, stod han på natioI inalregeringens sida, dock icke längre än va f penlyckan gynnade nordstaterna. Då de konfedererade någon gång vunno framgång, .Jrådde Greeley genast att oförtöfvadt sluta ; )fred på hvilka vilkor som helst. Hura han ilsedermera också allt mer gått öfver på sydstatsintressets sida är allmänt bekant. . Greeley har skrifvit flere böcker. Histo rien om striden för slafveriets utbredande och begränsande från 1787 till 1856 är den för.nämsta. Vink om reform, heter en annan bok, Hans senaste verk har titel Hvadjag fvet om jordbruk. Denna titel hafva förfat;tareus politiska fiender aldrig tröttnat att I parodiera. Under flere månader kom det icke jut ett enda nummer at Harpers Weekly utan Jen karrikatyr med underskrift: hvad jag Tvet om att bocka mig för att vinna något; hvad jag vet om att matstå frestelse; hvad jag vet om ärlighet; hvad jag vet om mig sjolf.; hvad jag icke vet 0. 8. Vv Om Greeley, oaktadt hvad hans fiender jintyga, kan skritva böcker, så har han dock Jen förskräcklig handstil, påstås det, och sätItarne hafva ofantlig möda att läsa hans kråkfötter. En gång hade han på ett titelblad skrifvit författarens namn William H. Seward, men när han fick korrekturet, stod der Richard the Third. En annan gång hade han skrifvit om freemen in buckram, som sättaren läst för three men in a back room, Så äro också de sättare, som arbeta med Greeleys manuskript på Tribunes tryckeri, mycket högt afiönade och stå i stort anseende för att de kunna läsa hvad han skrifver. En gång skref Greeley till en person i Tilinois, som anmodat honom att komma och hålla en föreläsming: Min käre herre! Jag är öfveransträngd och börjar bli gammal Nästkommanfle 3 Febrnari blir jag sextio år. Det ser ut som måste jag afstå från att hålla föreläsningar annorstädes än i mitt närmaste grannskap. Jag kan således icke lofva att komma till Illinois i detta ändamål och bestämdt icke nu. Till svar erböll Greeley följande: Min käre herre! Deras löfte om att hålla föreläsning i vår förening nästa vinter mottog jag i dag. Då eder handstil icke är den allra tydligaste, tog det någon tid att tolka den, men slutligen lyckades det. Vi äro fullkomligt nöjda med den af eder utsatta tiden, den 3 Februari, och det af er begärda arvodet.60 dollars. Det är också möjligt att vi kunna uppfylla eder önskan och skaffa eder ett annat engagement i vårt närmaste grannskap, hvarom vi då skola underrätta er. Det tyckes dock icke vara alltid som man har så svårt att läsa Greeleys handstil. För någon tid sedan hade han gått i borgen på ett betydligt belopp för en person, som gjorde bankrutt, och fordringsegaren vände sig genast till Greeley. Ser man på! utropade han. Det säges att jag skrifver en så fördömdt dålig stil, men är det fråga om sådana här papper, så tyckes den vara tillräckligt tydlig. Värre än den dåliga stilen är Greeleys opålitlighet, i fall man får tro hvad derom berättas. Visst är att han nu mera tillhör det s.k. demokratiska partiet, som han förut mångfaldiga gånger i sin tidning öfveröst med skymford. En demokrat var för honom förut en skurk, en tjuf, en röfvare o. 8. Vv. Nn är det republikanerna som få dessa vackra benämningar. Greeley beskylles för att vara vacklande i sitt omdöme, osäker i tanke och handling, vänlig i ena ögonblieket och hätsk i det andra, excentrisk i kläder, mat och dryck, uppblåst och inbilsk, den ena dagen ytterst religiös och den andra en gudsförnekare och bespottare, Han fikar så ifrigt efter beröm, att man kan anse honom galen, Hans fiender beskylla honom äfven för ocker och omensklighet mot fattiga samt kalla honom gammal pantsedel, gammal roffare och mera af samma slag. Men under en valstrid i Förenta Staterna är man ej så noga med titlarne. Greeleys vänner benämna honom gamle Horace, gamla ärligheten, gamla hvita hatten, hederliga gamle farbror, vår yngre Franklin, vår moderne Cincinnatus? o. 8. Vv. Träpinnarne voro alla upptäljda, och vår amerikanske vän såg sig om efter något nytt föremål, i hvilket ban kunde få karfva, I saknad af flere träpinnar och af fruktan att se möblerna sönderskurna, afstodo vl från att höra något mera om den gamla hvita hatten. Skulle någon fråga -oss hvilken åsigt vi bildat-oss om Horace Greeley, svara vi, att vi tills vidare nppskjuta att hafva någon åsigt om mannen. Det är icke under en valperiod i Nordamerika, som man inhemtar de tillförligaste upplysningarne om Förenta Staternas politiska personligheter. Emellertid har Horace Greeley lyckats göra sig bemärkt i hela den bildade verlden, och den förflutna veckan har derföre icke kunnat undgå att också sysselsätta sig med honom, 1 b. Cm ON 02 mm D 1 hr jr YA NN RA PNTTD t RR RR ER AA LE rr ne ww pt mer a vw HE mAR MM br et 0 OO 2 nga Rh tt 1 DR Eret från Amerika.