Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Med stor harm har jag sett, huru pastorn vid härvarande katolska församlingen, helt förnämt frånkännande svenskarne bekantskapen med kyrkohistorien och de katolska dogmerna, men förnekande historiens vitnesbörd, velat insinuera, att aflat i håns kyrka aldrig blifvit ansedt såsom syndernas förlåtelse, och dermed lemnat ett klart bevis om hans egen obekantskap såväl med historien som med bans kyrkolära. Det var äfven min afsigt att tala ett ord med i denna sak, men sedan V. R. framlagt sina utdrag ur Bellarming och andra skrifter samt andra vitnesbörd om pastorns misstag. har jag afstått derifrån i den öfvertygelsen, att, om pastorn derigenom ej blir öfverbevist, han hade gjort klokast, om han alldeles icke hade upphäft sig såsom försvarare af en rutten sak, eller åtminstone stannat dervid att förklara aflatsbrefvet, som blifvit köpt i Aachen, för oäkta eller värdelöst, så är ingenting i stånd att rubba honom i sin höga tro om sig sjelf och om hans kyrkoläras förträfflighet. Likväl vill jag framlägga några utdrag ur den trosbekännelse, kurprinsen Fredrik August af Sachsen undertecknade, då han, för att i Polen kunna väljas till sin faders