Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 3

Äkta kommunalsvineri. Under denna betecknande öfverskrift lästes ny ligen i Aftonbladet en beskrifning öfver det nästan öfver all beskrifning usla tillstånd, hvari trafikleden vid Stadsgården för närvarande hbefinner sig... Berörde benämning torde: dock med ännu större skäl kunna tilläggas den försumlighet hos vederbörande, som förorsakar att platsen vid Grefbron, der flere hundra personer dagligen och stundligen måste gå fram för att komma till eller från de derstädes anläggande ångsluparne sedan åratal varit lemnad och fortfarande lemnas i det skick, att ingen som icke är försedd med styltor kan passera densamma med förhoppning att efter pasagen se någorlunda snygg ut om skodon och de klädesplagg som närmast äro utsatta för beröring med marken; och detta oaktadt skeppslaster med sand ständigt lossas alldeles invid (ngslupsbryggan. Man skulle möjligen kunna tro att det är okunnighet om existerande förhållanden, som vållar att allmänhetens rättmätiga anspråk -på snygghet icke varda tillfredsställda, men erfarenheten har visat att icke ens böner kunnat förmå vederbörande att -behjerta omständigheter, liknande de i fråga varande. Så t. ex. hafva flere hus egare och hyresgäster vid norra delen af Grefatan och den derifrån till Ladugårdslands tull jedande gata med plan vid särskilda tillfällen under de senare åren hos drätselnämndens tredje afdelning anhållit, att vägen öfver den vissa tider af året nästan ofarbara tullplanen måtte stensättas samt grefgatan från Qvartersgatan till tullen förses met vislysning i stället för de nu befintliga s. k. Wilanderska gaslamporna, som aldrig. ordentligt tändas och under innevarande höst ännu icke någon gång varit samtidigt tända, men såsom svar derpå erhållit endast ett bleklagdt nej, under förebärande af de dryga kostnader, som med de äskade åtgärderna skulle vara förenade. Det förefaller onekligen något egendom ligt att en del af hufvudstadens invånare, som sjelfva bidraga till de öfriges förseende med ordentlig gatuoch lyshållning, skola vandra i mörker och smuts till undvikande af en såsom för dryg ansedd, ehuru naturligen aldrig undersökt kostnad, som på sin höjd kunde belöpa sig till några hundra riksdaler, under det -hundratusentals riksdaler, utan känd nytta för någon, nedkastats i Nybröviken och, om somliga vederbörande få deras vilja fram, ytterligare torde komma att deponeras i saltsjön vid Stadsgården: men ännu egendomligare vore, om icke blott snygghet, utan äfven rättvisa och billighet skulle i rikets första stad saklöst kunna åsidosättas för realiserandet af mer eller mindre inbillade försköningsplaner. Vi önska mer än vi våga hoppas att vederbörande åtminstone någon gång och helst så fort som möjligt måtte inse det rättvisa och billighet fordra, att alla stadens invånare få njuta lika rätt, och att de allmänna tillgångarne i första rummet böra anlitas för vinnande af detta mål innan kommunens medel dränkas i hafvets böljor än på det ena stället och än på det andra. 4