Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 2

UU MMMM MJ Jnn nh V nnHNHLHENVWVW— djupt ? skrek mr Pentweazle, hvars ansigte var alldeles eldrödt och hvars hela kropp var i en våldsam darrning. Djupt nog, säger ni; kan ni då inte se märkena i gropen efter kistan? Och här, här på botten har ju lös jord blifvit kringkastad för att fylla tomrummet, samt sedan tillplattad med.en spade. Man kan tydligt se spåren af spaden mot jorden som blifvit tillslagen; och här -— ja, här ligger minsann ännu skaftet qvar, afbrutet! Då Grogram icke hörde något ljud af sin kompanion, såg han upp. Niklas Pentweazle de rallt baklänges och tycktes vara af nad. TJUGUTREDJE KAPITLET. En förniodan. Nå, Jag hör att du så fullkomligt beseg rat din motvilja för att påminnas om forna dagar, sade Ellen Wynne en morgon eftel frokosten, då hon vid sin trolofvades arm promenerade af och an i trädgården, att du gjort mrs Bradstock ett besök. Huru har du fått veta det? frågade Frank. i Intel af dig sjelf, naturligtvis! Du skulle väl, som hvar och en kan begripa, vara der sista som berättade för mig när du ämnade göra visit hos ett fruntimmer, allramest då detta fruntimmer är ungt och vackert. Nå käraste Frank, inte menar jag nu, hvad jag säger, tillade hon, då hon tyckte sig se et litet moln öfver hans ansigte;.men hva jag menar och med full rättvisa kan säga är att då väl vore den sista menniska som sedan du gjort en god gerning, skulle g omkring och berätta den för andra. Du ä en af dem som göra godt i tysthet och rodn: öfver att finna det vara kändt. Låt vara att jag verkligen varit i till fälle att erbjuda mrs Bradstock någon hjelp så är jag emellertid alldeles förvånad öfve att du har reda derpå, sade Frank, Efte det så är, fortfor han, förmodar jag at