Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 2

om att kusten var klar; men-ni-har fått hvila er litet och jag vet inte huru ni annars skulle bergat er, ty jag såg att krafterna började svika. Tag er en klurk ur denna, tillade han och räckte sin kamrat konjaksflaskan, och kom ihåg att ni just nu bara behöfver räcka ut handen för att bli en rik man för hela lifstiden. Grogram; som såg temligen blek och medtagen ut, grep begärligt flaskan och tog sig en dugtig styrkedryck.Denna tycktes äfven göra beräktadt gagn ty med-nya kraf ter började han ånyo sitt arbete medan kamraten höll lyktan öfver gropen, som nu hade blifvit ganska djup. Pentweazle hade småningom blifvit mycket sömnig och ett par gånger till och med öfverraskat sig med att han nickade till, då ett utrop af Grogram hastigt gjorde honom alldeles vaken, Se -härl! ropade denne; nu är jag vid spetsen af jernstören; som jag redan har talat om. Den sitter här lika hårdt nedslagen i leran som Georg Bradstock gjorde det. Friskt mod således! Blottnågra spadtag till och det är gjördt. Det börjar redan ljuda ihåligt för spadet. Nu var Niklas Pentweazle icke sömnig längre. Han lutade sig fram och följde hvarje spadtag med brinnande intresse, ; Se bara, ropade Grogram, alltjemnt träget arbetande, här äro sidorna redan jem. nade och släta; jog måste otvifvelaktigt vara nära inpå den; jag måste ganska visst i nästa — hvad nu, för hin i våld! hvad skall detta betyda? Hyad är på färde? roppde mr Pent weazle. Hvad som-är på färde! Ser ni då inte? Titta hit; här syns ju tydligt hålet, der kistan har stått. Har stått! Vill ni dermed säga, att hon inte mera finns der? Ja, hon är borta! Vi ärö bedragna! Vi äro bestulna! Någon har varit här före 088 Alltsammans är försvunnet! Kanske har ni inte gräft tillräcklig