Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 3

vLvuURHaUv I PLULe Tredi e bref vet. Folkpartiet i Norden, med särskildt hänsyn till I Danmark. I Kjöbenhavn den 15 Oktober 1872. En stor man har yttrat, att det hvarom menniskan framför allt bör bedja Gud, är att Han måtte sända henne stora tankar. Utsagon gäller ej blott för den enskilde; del jusbringande iderna, de väckande, synkretsen vidgande tankarne äro ett i längden oumbärligt föryngringsmedel äfven för nationen. Der inga syner finnas, blifver folket vildt, säger ett gammalt ordspråk. Der ingen stor tanke, intet högsinnadt, viljestarkt. beslut uppbär och genomtränger folkets lifj: i dess helhet, der äro kulturens praktblom-1: ster rotlösa växter, som skyla träskets dy;j hos ett sådant folk saknas det andliga salt, som ensamt förmår utestänga förruttnelsen. Men hvilka tankar kunna i folklig och nationel mening med fog kallas stora? Naturligtvis de, i kraft af hvilkas inflytande nationen fostras och mognar till sannskyl-:! lig vishet och sedlig storhet. De stora tankarne äro endrägtens, uppoffringsförmågans, den broderliga sammanslutningens tankar. Genom dem bilägges kifvet, tyglas sjelfviskheten; genom dem blir den svage stark, när de stridiga viljorna riktas mot ett gemensamt mål: fäderneslandets välfärd. Till påminnelse i denna riktning gifva de närvarande förhållandena en osökt anledning. Nu om någonsin synes det vara tid att hos alla fosterlandsvänner inskärpa nödvändigheten afatt sluta krets kring en gemensam fana. Ty hurudan är väl för närvarande den politiska ställningen öfverallt i Norden? Just icke sådan; att den bådar godt för hoppet om en det allmänna bästa värnande fram-4 tid. Otvifvelaktigt är värt samhällstillstånd i flera hänseenden ett Högligen lyckosamt. Allestädes hos oss stiger, i det stora hela taget, välmågan; våra outtömliga naturliga hjelpkällor uppdyrkas med ifver; handel och näringar gå framåt; vår vetenskap, folkbildning, industri och konst stå högt och vinna åt oss utlandets hedrande deltagande. Ingen fiende hotar för ögonblicket utifrån vårt lagn; tvärtom. hafva de nordiska folken under denna sommar och höst, i glädjens som i sorgens dagar, rönt otvetydiga prof på den välvilja, hvarmed Europa följer våra sträfvanden. Men — fienden döljer sig i vårt eget läger. Der, hvarest endrägt och samverkan. borde vara arbetets högsta lag, har utbrutit en inbördes fejd så. våldsam ocH elakartad, att dess fortvaro hotar sättå på spel intressen, som för hvarje god medborgare äro de dyrbaraste af alla. — Situationen är i korthet sagdt denna: i alla de tre nördiska länderna styra vi med fulla segel in uti de politiska partistridighe upprörda farvatten: ppast någonsin förut under innevarande århundrade torde vi befunnit oss så fjerran från detta samhällslifyets ideal, då upp till statens nya tempel tåga ej skilda flockar, men ett brödrafolky då aska ligger öfver afunds låga ock tvedrägt faller för gin egen dolk. (Tegner).. Hvar inom vårt offentliga lif spåras för närvarande ett verkligt herrskande inflytande af fridsstiftande, sammanhållande, oegennyttigt fosterländska tankar, den sunda samhällsutvecklingens ledstjernor? Går väl det rådande betraktelsesättet utpå att skärskåda allmänna angelägenheter uteslutande ur synpunkten af det helas väl? Nödgas vi ej fastmera åse, hurusompå alla håll i Norden partiet eller, riktigare, flocken med dess trångsinta uppfattning, des sjelfviska kraf tränger sig fram till en icke berättigad maktställning? I faktionernas brottningskamp förbittras sinnena och utslitas krafterna, och — när nu ett hus varder :söndradt inom sig sjelft, huru kan det då blifva beståndande? Med utomordentlig häftighet har den söndrande partianda; som förr. eller senare undergräfver folklifvets helsa, under de sist: förflutna månaderna drifvit sitt spel här i Daninark. Olikheten i politiskt oe mellan hufvudstaden och. det öfriga et har härvid framträdt på ett anmärkningsvärdt sätt. Dget glada Kjöbenhavn har i sommar varit ännu gladare, ännu lefnadslustigara än vanligt, Utställningstiden kom, efterlängtad af gammal och ung, och nu var svalen gifyen — något i genren af vårt Svenska: Sörj 6, 1en gryende dagen förut, njut af den flyende hvarje matt? Begärligt har det stora publikum gripit glädjen i flykten; man har moret sigi Tivoli, i teatrarna, i Skoven, på alla de talrika förlustelseorterna i och utom staden. Hvad angår politikens res severas, synes den tysta öfverenskommelsen hafva gått ut på: deras uppskjutande ej blott till morgondagen, men helst så långt utöfver densamma som möjligt. Med blott ringa framgång hafva de ledande hufvudstadstidningarna ansträngt sig för att fästa de sorglöses uppmärksamhet på den ovanligt lifliga och mot kjöbenhavnsväsendet ingalunda vänligt stämda folkrörelsen i provinserna. Dag. efter dag här Foedrelandet i varnande och bestraffande föredrag varierat folkvisans tema: Der er saamange i Dannemark, Som allevil Herrer vere, aldrig förglömmande omqvädet: Og nu staaer Landet udi Vaade, Från Dagbladets sida bafva allvarsorden interfolieratsmed en och annan satirisk släng åt de erede og ikke ganske faatallige Medborgere, som i politiken endast fika efter det pikanta,.ministerkriser, misstillits-adresser o.d., men alls icke gitta höra talas om den I kjedsommelige Historie med dette Folkething, dar er saa umedgjörligt og Aar for Aar I bliver besat medilere Bönder, VäckelseroI pen tjenade till intet; de sofvande i Kongens