Aftonbladet – 22 oktober 1872, sida 3

ofantliga sjöormar på torra landet. Sådan kommer måhända att allt framgent inskränk sig till Dalarne, der det verkligen inträffat I Småland ser man sådana hiskliga djur ut insjöar, och det kan vara nog. I Fredriks dalssjön i Almesåkra socken har man n senast skådat odjuret, och i Jönköpings Tid ning skrifves utförligt derom. Skildringer slutar med följande ord: Så länge man al drig lyckats fånga någon af dessa stora sjö ormar, som varit synliga på åtskilliga stäl len här i vårt land, vill man så gerna skratta åt berättelserna om den stora sjö ormens existens, men vi skola hoppas att en sådan fångst någon gång skall lyckas, hvilket skulle för vetenskapen och dess id: kare vara af stort intresse. I den förhoppningen instämma vi. Nu går tviflet samt till och med grinet så långt, att man gör spektakel af alltsammans, liksom af hr J. C. Hellberg och hans umgänge med andar. Men hvad veta vi derom? Kan icke en sjöorm, en eller annan kabellängd stor, sådana som bruka visa sig utanför Lindesnäs, eller bara tolf fot lång, sådan som i den småländska insjön, verkligen finnas? Icke säga vi nej. Kan icke en spiritist sätta sig i omedelbar korrespondens med dem som lefde för tusen år sedan? Hvyarför tvifla på allt? Hvarför också bråka med pastor Bernhard, hvilken kommit med invändningar mot aflatskrämeriets tillvaro? Hvarför icke genast göra anspråk på de tio famnarne ved för de fattigas räkning. Den ädle gifvaren har varit så försigtig, att han valt ett år, då vedprisen icke äro fullt så dyra, som under någon tid förut, och det må vi icke förtänka honom, då han borde hafve varit förvissad om att få betala ut sitt vad, men så mycket större skäl är det också att de tio famnarne verkligen blifva utlevererade.