Aftonbladet – 19 oktober 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. EInrehåll: Löhman, Dikter och dagboksanteckningar — Läsning för folket. — Lyrik. — Samlade dikter a Axcl. Bokhandelsnyheter. — Stor bokauktion. — Litteraturoch konstootiser. Dikter och dagboksanteckningar af Lars Wil kelm Löhman. (Stockholm 1872.) Förordet till detta belletristiska arbete af en numera afliden prestman låter ans att man här skulle finnå något mindre van ligt. Emellertid synes den personliga vän 2kapen ha hos utgifvaren utträngt kritiken hvarken ået rimmade eller det cbundna inne hållet i detta häfte vitnar om någon fram stående begåfning, äfven om man kan med gifva att förf. egt ett för det sköna i na turen och kopsten öppet sinne samt en viss formel talang. Bland det icke obetydliga antalet poemer finnes utan tvifvel ett och annat, som låter med nöje läsa sig, före trädesvis of dem som älska pietistisk poesi. nen också ett axtal underhaltiga eller rent i iöjliga utgjutelser, sågom då förf. före ager sig att under den olyckliga ppbriken Hundsotistter beginnga hundarne, gom slickade Lazarl sär, Odysseus hund m. f. Tre af dessa sonetter ärg inordaede under öfverskriften Luthers Hans, benämning för ett Lether tillhörigt exemplar af det förträffliga fyrbenta slägtet, men håndla, med undantag af slutraderna i den tredje, mera om Luther och hans verk än om händen; Vi torde kunna anföra dessa slutrader. Luthers kärlek, heter det, — — hann till ellt utt naturen. . Till blommorna, till fåglarne, till djuren. En; liten hund, som hette Hans. kan hade; När Hans var ond, till honom Luther sade: Da med din morrning kommer ingenstans; Men tig, så får du ock en gyllne sven: Nog kan man undra, hvad intresse dylikt pjoiler kan ega för allmänheten, och det exempel vi valt är icke enstaka. Liknande är förhällandet med dagboksanteckningarne. De innehålla åtskilliga sunda, om icke just mycket originella tankar, men derjemte en. mängd bernsligheter och en mängd ekla tanta prof på författarens osjelfständighet vid bedömandet af en O. J. D. Almäavist och andra fremstående män, af hvilkas personliga umgänge han på 1830—40-talet tyckes varit delaktig. Hvad skall man t. ex. säga om följande smaklösa byllnivg åt den store romantikern: ?, 1834, Några drag. af Almqvist hafva blifvit klandrade i Litteraturtidnivgen; men I mitt tycke äro de högst intressanta.. De hafva såsom nästan allt af denne författare, ett djupt tycke. De äro icke allenast Drag, utan äfven Andedrag af ett underbart lif. — A propos om Almqvist. En viss obeskriftig vänlighot emot alla menniskor ligger nu öfver Almqvists väseude; men denna vänlighet har likasom något hemskt i bakgrunden. Det synes att han lider, men derom talar han icke. Det är äfven en viss glädje, som tyckes leka öfver hans smärta, likasom solsken på en sorgdriägt,