Aftonbladet – 18 oktober 1872, sida 2

et är alldeles säkert att några berättigade d nledningar till missnöje skola gifvas, utom! e n god del, som icke äro berättigade. Det! p ficiella livets synder äro i regeln synder, 1 om företrädesvis kännas af massorna. Ån-js pråk, som låta populära, måste ofta i foli .ets intresse tillbakavisas; men folket, i! 1 vars intresse de blifvit tillbakavisade, hör s gerna talas derom och vet ingenting t im den förtjenst dess tjenare inlagt genom lj itt motstå dem. De deremot, som icke hafts ramgång, bibehålla sitt misslyckande imin-)i jet och skola vid nästa tillfälle nästan medl äkerhet rösta för oppositionens kandidat. ( ?å detta sätt måste äfven den mest för-l: jenta styrelse förlora en del af sina vän-ls Wer i den mån hon blifver gammal. Men lt ivad Förenta Staternas styrelse beträffar, : .r det intet tvifvel underkastadt, att äfvenli wernes ifrigaste försvarare hafva mångali! ättmätiga orsaker till missnöje med henne, l: iom de icke göra sig mycken möda att dölja. : ön ifrig republikan sade här om dagen il. Nation, att det knappast någonstädes fanns ji: n republikansk valman, som icke erkände, utt han endast med en viss motvilja kunde anderstödja general Grants omväljande, och utt det knappast fanns en enda liberal de-l nokrat, som ick: lika starkt uttalat sin : ledsnad öfver, att han var nödsakad att unlerstödja Greelys kandidatur. Det synes vara temligen säkert, att på båda sidorna entusiasmen endast är ganska måttlig bland de mest framstående amerikanska valmännen. General Grants administration har — om hon än icke rentaf varit korrumperad — åtminstone med säkerhet icke varit en fullkomligt ren administration. Gvreely är en okänd storhet inom administrationen, och hans tidning Tribune har icke varit så skrupulög, att man icke har mänga skenbara skäl för att framställa honom såsom en egennyttig och ingalunda mycket samvetsgrann publicist. Sålunda finnes intet skäl att känna sig öfverraskad af att resultatet efter all sannolikhet skäll blifva en mycket förminskad majoritet för Grant, men likväl en afgjord majoritet. General Grant har en gång försökt, och ehuru han icke betraktas såsom någon särdeles tillfredsställande styresman, är det värsta af honom kändt, och det förefinnes goda utsigtertill att hans andra administrationsperiod skall blifva bättre och renare än den första. Han skall icke mera hafva samma motiv att köpslå om politiskt inflytande; han skall ha erfarenhet och kanske äfven en redlig åstundan att lemna ifrån sig landet i ett bättre tillstånd än han mottog det andra sidan är det värsta af hr Greely icke kändt. En lättrörlig och excentrisk man af hans typ kunde öfverlemna sig ät fantasier, som skulle leda till olycka för nationen, Han är redan i de sämsta händer och skulle blifva ett verktyg för en trångsinnad och principlös faktion till fara för landet. Vi tro, att förståndiga personer knappast skola bestrida, att Förenta Staternas folk visar prof på sin vanliga klokhet, då det föredrager den medelmåttigt gode, något tråkige politikern, hvilken såsom krigare räddade unionen och såsom president icke kastat den i några ätfventyr, framför den skicklige, sjelfappfostrade, talföre, outtömlige skriftställaren, hvilken vid en så långt framskriden ålder förbundit sig med unionens och sin egen politiks gamla fiender, med en känbar uppoffring äfven af sina senast uttalade principer — sina protektionistiska idger — såsom pris för makten. I sjelfva verket finnas två mycket vigtiga skäl för general Grants återväljande — ett särskildt och ett allmänt. Det särskilda skälet är, att hr Greelys framgång skuile betydaåterupptagandet af unionens stora fråga — kampen mellan de hvite i Södern på ena sidan och deras egen negerbefolkning jemte Norden på den andra, angående frågan om den hvita kastens faktiska supremati i alla sydstaterna. General Grants seger skall sannolikt utsläcka det sista hoppet om ett förryande af denna kamp. Den skall blifva den definitiva bekräftelsen på den genom kriget vunna politiska segern. Den skall derföre sannolikt mer än pågon annan tilldragelse idraga till att stilla oron i sydstaterna och förmå deras duglige män att lugnt taga situationen sådan hon är och förbättra henne så långt de förmå. General Grants utbytande mot hr Greely skulle framkalla en allmän rörelse och jäsning och väcka förhoppningar — tiil större delen oberättigade och skadliga — och sålunda kanske leda till ett förnyande af striden. Den andra synpunkten, som i vår tanke gör det önskvärdt, att general Grant återväljes, är att i alla länder, der korruptionen är en stor makt — hvilket olyckligtvis är fallet i Förenta Staterna — det är bäst att sä liten förändring som möjligt eger rum. Hungriga flugor äro alltid snålare än de mätta. Hr Greely har öfverallt, der han uppträdt, förklarat, att han är för renheten och att general Grants administration icke är ren. Men det är fullkomligt säkert, att hr Greelys administration skulle blifva vida mindre ren än general Grants andra administration. De lägre embetsmännen skulle alla blifva afskedade. Kandidaterne till de lägre embetena skulle alla komma in. När de fått embetet skulle de blifva ifriga att göra af sin position det bästa de kunde och förtjena pengar så hastigt de kunde. Sålunda skul!e man, äfven om båda männen och deras anhängare stode i jemnhöjd med hvarandra, få se missförhållandena under Grants första administration upprepas i stället för de sannolikt mycket mindre missförhållandena un der hans andra administration, hvilken icke innebär någon ny blandning af korten. Men då vi vidare taga i betraktande, att hr Greelys omgifning till en stor del skulle komma attrekryteras bland de missnöjda hvita i sydstaterna. hvilka efter ett förstörande