Aftonbladet – 16 oktober 1872, sida 3

dring eller tillgift, ja, så pass detsamm: som, t, ex. enligt K. F. den 4 Maj 1855 0. svenska riksdagen stadgat genom utbytand yr laf den offentliga kyrkopligten (tjufpallen iemot enskild skrift. Tillika beklagar ni okunnigheten hos der syenska allmänheten ifråga om kyrkohisto rien och allt som rör katolska kyrkans lära Hi ser i denna okunnighet roten och upp hofvet till de föreställningar man här gö! sig om den katolska kyrkans aflatsväsen föreställningar dem ni aktar ohemula och Y förnärmande, rl Hr pastor! Tillåt mig uttala den öfver F tygelse, att eder egen framställning af af I latets natir icke är egnad att skingra den öfverklagade okunnighetet. 21 Särskildt är den jemförelse vilseledande, 5 som ni uppställt mellan det romerska afla. tet öch den lisdring svenska riksdagen gjort 21i en af kyrkolagehå straftbestämmelser. Denna jemförelse måste neitilgen af en 1 hvar, som icke närmare känner förhållan dena, tydas så som om romerska kyrkans aflat fndulgentie) evdast gälde mildring eller tillgift äf de straff, som kyrkans lagstiftande myndighet stadgät till lärans värn -leller kyrkotuktens upprätthållande, men deremot hade intet att göra med de omedelbart tudomliga straffen i detta eller ett kommande fstillstånd; å ni sjelf måste vara mån om att en oriktig uppfattnitg af det för eder kyrka så vigtiga och betecknande aflats-Iträttnin.l gen ej varder spridd genom det oförsigtiga -leller måhända allt för försigtiga och förbehållsamma val ni gjort at ordalag i eder 1 skrifvelse, och då ni säkerligen med glädje v omfattar hvarje tillfälle att komma dö frytsande fattige till hjelp, så torde ni icke .) misstycka, att jag i detta ämne framträder .J Med några upplysningar, som ni icke har af ; nöden, men desto iner dö läsare, till hvilka I ni vändt er. Jag skall härvid välja en utgångspunkt .Joch anföra auktoriteter, som hvarken ni eller rr annan romersk katolik vill eller kan äfvaå. I Ni medgifver otvifvelaktigt; att aflätet Istår i det närmaste sammanhang med roI merska kyrkans dogmer: ). först och främst med eder lära om bättringen, enligt hvilken hjertats förkrosI selse (contritio cordis) och munnens bekännelse (confessio oris) äro otillräckliga till syndernas förlåtelse, hvartill fordras äfven satisfaktionen 1). Satisfaktionen utgöres af fasta, allmosor och böner, hvaruti innefattas gisslingar, vallfärder och korståg till otronsg eller kätteriets utrotande 2); för det andra med eder lära, att när den fromme i botens sakrament erhållit tillgift af syndens eviga straff och fått syndens skuld afplånad, återstår honom att vinna tillgift för de gudomliga straffen i denna tiden och i skärselden 3); för det tredje med-eder lära om Kristi, Jungfru Marias och helgonens öfverflödande förtjenster eller öfverloppsgerningar, hvilka kyrkan. samlar i sin skattkammare af goda verk (thesaurus operum sapererogationis), hvarur hon kan utdela: åt andra i behof deraf varande menniskor-genom -aflat 4). Är ni med mig enig i dessa stycken — och såsom rättrogen romersk katolik är det er omöjligt att förneka någon af de anförda lärosatserna — så återstår: att tillse, om någon katolska kyrkans teolog haft en annan uppfattning af aflatet än den, att det skulle motsvara så påss detsamma som t. ex. enligt K. F. den 4 Maj 1855 svenska riksdagen stadgat genom utbytande af den offentliga kyrkopligten (tjufpallen) emot enskild skrifts; Låter det bevisa sig, att -en katolska kyrkans teolog och dertill en af de förnämste katolska kyrkan egt, uttalat och upprätthållit den åsigt, att aflatet, långt ifrån att inskränka sig till en mildring eller tillgift af straff, som motsvara vår kyrkolags, omfattar äfven lindring eller eftergift af de gudomliga straffen, som på andra si-l dan grafven, i skärselden, drabba syndaren, då är det ock bevisadt, att er framställning varit i högsta måtto oriktig och vilseledande. För att sanna detta, stå mig flere katolske teologer till buds. Jag väljer bland desse en, hvars ställning inom kyrkan måste förläna honom i edra ögon en hög auktoritet. Jag menar författaren till Disputationes de controversiis fidei adversus hujus temporis hereticos, kardinalen och erkebiskopen af Capua, Robert Bellarmin, länge aktad som katolska kyrkans störste apolo) Offentliggjordt i Handelstidningen den 9 dennes. !) Tridentiska konsiliet stadgar: Si quis negaverit, ad integram et perfectam peccatorum remissionem requiri tres actus in poenitente, uasi materiam sacramenti poenitentize, videlicet contritionem, confessionem et satisfactionem, que tres poenitentie partes dicuntur; aut dixerit, duas tantum esse poenitentix partes, terrores scilicet incussos conscientixe agnito pecgatos et fidam conceptam ex evangelio vel absolutione, qua credit quis sibi per Christum remissa peccata: anathema sit. ?) Enligt tridentiska konciliet bestå satisfaktionerna af jejuniis, orationibus, eleemosynis vel aliis etiam pietatis operibus-. — Beilarmin uppräknar bland opera poenalia vel satisfactoria: eleemosyna, jejunia, Poregrinar tiones et semilia. — Om det satistaktoriska i härtåg mot otrogne och kättare upplysa oss påfliga skrifvelser. ) Concilium Tridentinum stadgar: Si quis post acceptam justificationis gratiam cuilibet peccatori poenitenti ita culpam remitti et reatum eterne poene deleri dixerit. ut nullus remaneat reatus poene temporalis exsolvende vel in hoc geculo vel in futuro, in purgatorio, antequam ad regna coelorum aditus patere possit: anathema sit. ) Kardinal Bellarmin skrifver i sin afhandling om aflatet: Verrissimi scripsit Clemens VI in constit. Unigenitus, unam sanguinis guttam propter unionem ad verbum toti mundo reconciliando satis esse potuisse: Et cum Christus non unam sangnuinis guttam, sed totum gsangninem pro nobis fuderit — — dubium non esse potest, quasi semper supersit pretium, idque justissimum, quo debita nostra solvi possint.Vidare heter det: Ad huncthesauram -superfluentium satisfactionum pertinent etiam passiones beate Marie virginis et omninm aliarvrnim sgaNnetnarnra ani nlyig nAncc; ann