Aftonbladet – 16 oktober 1872, sida 2

Rätt bra deklameradt, sade Frank Jeende, men jag bönfaller att få kasta en blick i tidningarna. Omöjligt! Då du väl fått sjunka ned i en af de gamla goda fåtöljerna, Frank, så vet jag att du för mig är förlorad under det äterstående af morgonen och att ingenting mera än toppen af ditt hufvud blir synligt öfver kanten på tidningsbladet, ända tills klockan ringer till lunchen, då du med synbar motvilja beqvämar dig till att stiga upp. Nu har jag fast beslutit, att du ej skall få förderfva äfven denna sköna morgon på ett sådant sätt. Jag ämnar taga er med mig ut, min herre, och visa er höstens praktfulla .färgbrytvingar i skogen; jag tänker göra er uppmärksam på luftperspektivets vexlingar; — jag ämnar med ett ord hålla en föreläsning, som om jag vore vår största landskapsmålare i egen -person. Hvilken fest du ämnar bereda mig, sade Frank och skrattade. Hvad är anledningen till detta så hastigt fattade beslut, om jag får fråga? Ett bemödande att rycka dig ur det tillstånd af ojemförlig lättja, hvari du har fallit? Vet du, min vän, att alltsedan du kom hem, tror jag knappt du har gått utanför terrassen; på den vandrar du af och an, liksom du vore en fånge med tillstånd att på ,paroll hemta frisk luft. Jag tror verkligen att du har rätt, svarade Frank. Ses du, Ellen lilla, då en man varit tvungen att under många månader vara i beständig rörelse, så har han vida mindre nöje af att taga sig motion, än den mäste göra det, för hvilken promenad blott är ett tidsfördrif. Jag vandrade, red, gräfde och arbetade så pass mycket under mitt vistande i Australien, att jag har nog deraf för hela lifvet, tror jag. (Forte)