Aftonbladet – 16 oktober 1872, sida 2

vuxit; det traktar redan nu efter ansenligatelf rof; Enligt tingens naturliga ordning måste t det itbrödå sig på sina grannars bekostnad, sg måste det arrondera sinä Wogittningar, och1 för att i striden för sitt bestånd kunnä håMal, de kringboende folken stången, måste detlf draga till sig allt hvad som bär tyskt namn lt eller är beslägtadt med det till språk ochl, knliiv. Tyskarte ansö det för sin mission) att blifva oinskränkta Herrar öfver Öster-j sjön och äro i tysthet öfvertygade öm; attli, denna från deras förfäder härstammande ön-; skan snart skall gå i fullbordan. : Det skall icke dröja länge förrän denl; tyska flotta ri8döl3t aä franska milliarderna , skall ha öfverflyglat den ryskå till antal och j styrka. Hvem skall då kunna sätta en dam ) för dess eröfringsplaner? Natuligtvis icke lj; Fläglähd, som ständigt är beredt att gräfval, en grop för oss med änledving af våra asia ) tiska besittningar, icke heller de Waltiska, provinserna, som ju sjelfva anse sig för enl) del af det stora Tyskland, och lika litet det l) roliga Polen, hvilket i händelse af ett krig jan fätta bss i den största förlägenhet. Un-. der sådana omständighetör behöfver Preus-l. sen, i förbund med Österrike och fngland, hvarken frukta Frankrike eller de öfriga europeiska staterna, i händelse det skulle falla dem in att komma Ryssland tillhjelp. En ytlig blick på vårt fäåderneslands karta skall fullkomligt tydligt visa äfven för den i krigekonstens hemligheter oinvigde de svaga punkterna på vår vestgräns och ofrivilligt framkalla den frågan: Kan med nuvarande försvarsmedel en rysk arm skydda Polen, om Österrike och Preussen låta stora truppmassor inrycka i detta land och afskära den ryska armån från alla kommunikationer med Ryssland? Måste vi icke efter första nederlaget gifYa till spillo detta land och förlägga vår operatiotisbasis till Dina och Dniepr? Äfven hvad Östersjöområdet beträtfar, är det föga förberedt för ett krig med fyskland. Dessa provinsers hela politiska och materlella kraft är koncentrerad hos en tysk adel, hvilken är redo att med öppna armar mottaga sina stamförvandter. Hafva vi ens på vestkusten af Östersjön något så när starka fästningar, för att hålla en tysk flotta på vördnadsfullt afstånd och för att hindra en fiendtlig landstigning? Och hvad som är ännu vigtigare, är vårt land skyddadt mot Königsberg, szom erbjuder en utgångspunkt för alla operationer till anfall och försvar? Det är omöjligt, att icke Preussen känner våra svaga sidor och vid första tillfälle skall draga nytta deraf. Pretssen kompletterar nu sina diplomatiska nät. Mer än en aning säger oss, att de franska milliarderna snart skola inbryta öfver oss, och att det på materiella hjelpmedel så fattiga och oförberedda Ryssland snart skall komma att föra ett olika krig med ett folk, hvilket är det öfverlägset så väl till stridskrafter som i intellektuel utveckling. Derför måste man obetingadt omfatta en politik, hvilken upprätthåller freden och utvecklar landets stridskrafter, Att bereda sig till krig för att upprätthålla freden — det är det nya budet i vår tids politik. Såsom man genom ett telegram redan känner, har österrikiska delegationen efter en liflig debatt och trots en mycket häftig opposition från flere af det tyska författningspartiets mest framstående medlemmar, Herbst, Giskra m, fl., antagit regeringens förslag om att höja armens styrka på fredsfot med 28,760 man i enlighet med krigsministern, general Kuhns yrkande. Framläggandet af detta förslag och regeringens försvar för detsamma kunna, såsom vi i början af denna revy antydt, anses som ett bevis på osäkerheten af den nuvarande politiska situationen i Eurepa. Premierministerns uppträdande vid det sammanträde, då beslutet fattades, blef afgörande. Andrassy började nemligen med att ytterligarel utveckla de förklaringar, han afgitvit i en konferens med delegationens utskott. Afsigten med kejsarmötet i Berlin, sade hen, hade varit att befästa den europeiska freden, och resultatet hade svarat mot afsigten. Österrike-Ungerns förhållande till de främmande makterna var utmärkt godt, och han var fast öfvertygad om att det skulle förblifva tillfredsställande, så länge man samvetsgrannt följde en fredspolitik, till hvilken en riktig uppfattning af monarkiens intressen måste leda. Han kunde emellertid l lika litet som någon annan garantera Europas fred för en följd af år. De förbin delser, man knutit med andra stater, skulle likritiska ögonblick endast då visa sigfastaoch pålitliga, när man medförde tillräcklig kraft dertill. Den realistiska politik, han förfäkI tade, skulle i förening med en ärlig vilja att upprätthålla freden bevara ÖsterrikeUngern för alla sviknaförhoppningar. Dernäst fäste han uppmärksamheten på, att krigsministerns nuvarande fordringar voro mindre i jemförelse med det sista decenniet, under hvilket hären dock icke uppnått sin nuvarande styrka, och tillade, att hvad som Inu begärdes borde betraktas som en normalbudget för de ordinarie utgifterna. Han framhöll vidare, att regericgen genom att uppträda som en man för krigsbudgeten icke I velat utöfva någon pression på delegationerna utan endast uppfylla en konstitutioInel pligt. Herbst och Giskra uppträdde efI ter Andrassy för att försvaga intrycket af hans tal, men förmådde icke draga majoriIten med sig. Regeringen segrade, som bekant är, med 32 röster mot 24. Angående prins Napoleons utvisning innehåller Gaulois ätskilliga uppgifter, af hvilka vi i korthet meddela följande: Prins Napoleon och hans gemål, prinsessan OCloIthilde, hade den 9 dennes, på väg från Pranmins i Schweiz och försedda med fullkom