Aftonbladet – 15 oktober 1872, sida 2

jernvägen anstälda tjenstemän, simpla, god modiga karlar, tydligen vana att se främ lingar ibland sig, ty oaktadt Niklas Pent weazles besynnerliga yttre, uppväckte ha! ingen nyfikenhet, och samtalet, i hvilket äf ven han deltog, afbröts ingen gång, för at göra honom frågor af mera enskild natur. Snart efter slutad aftonmåltid gick hal till hvila och somnade godt. Följande mor gon var han uppe i god tid, klädde sig oc gick ned i den lilla källarsalen, der han fam värden, hvilken ej föregående afton vari synlig ; han rökte redan sin pipa och för nöjde sig med en mugg rom och mjölk. Gomorron! sade värden och nickade. Mr Pentweazle besvarade helsningen. Herrn kommer från Plymouth, kan tro? Nej, inte gör jag det, sade mr Pent weazle. A Exeter ? Inte Exeter heller. Hvarifrån, då ? sade värden och blåst ut ett väldigt moln af tovaksrök. London senast, sade Pentweazle. London! utropade värden med ett otvif velaktigt uttryck af förvåning. Londor ligger långt borta, det! Åh, jag har väl kommit längre bortifrår än såls Hvar är längre bort? frågade värden: Tyskland är längre bort. Kan väl tro det, sade värden efter nå gra ögonblicks tystnad. Jag har intelagt mig ombord med såna ämnen, jag. Är det utomlands? Ja, sade mr Pentweazle. Hvad kommersa ni med? frågade vik. den. Gör ni affärer i tobak ? Nej, sade den förre; hvarför tror ni det? Efter som ni kommer från Tyskland.