Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 2

t I alla möjliga riktningar och fa ryckte bitsoch dit på sina glesa, gr stan härtestar, som stucko fram i nade: emellanåt tvärt mnaml alg sjelf, sg 8 aeken; 1 ck goda aftonmmälti räck nöje, af att se I ler spelade Wwhist, för ati sig öfver sin herres förehafv morgonen kom och han, sitt mr Pentweazle, hade sluta att hafva hört ett enda or god morgon, så började hög tid till att yttra si talade han: Ni har väl inte glömt hvad jag sade ei i går, kan jag tro? Hvad var det, Grogram? Ba weazle och sköt bort tallriken s på kamraten med en listig bli var det? Hvad det var? Hå, det b kunna minnas! Jag ycker att n derpå alltför länge. iör att så nat glömt det igen, Det var platsen hvarest g gömdes Håll! gade handen; det är iate behöfli saken vidare; mar ker för lyssnare sar ingen ting glömt! Ni tänkte förmodligen att jag senast, sedan ni talat ut, skule begifva mig vesterut — gjorde ni det? Alldeles, ja! Så hade ni sjelf troligen gjort, om ni varit i mitt ställe — detta är hvad handen skulle gjort, men ser ni, höfvudet åröjer och beräknar. Föreställ er att vi tillsammans, eller den ena af oss hade rest till Swynrothin och uppträdt der i vår egen karakter — hvad hade följden blifvit? — Ni skulle troligen genast varit igenkänd och insatt i fängelse och jag blifvit ett föÅk ne