Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 2

Det går en jernväg frår mouth. Vid den jernvi Gwynruthin, — en liten just ingen trafik; åtminst sist var der. . Gwynruthin! Och åer föns således g det? sNej, inte precist der, mer Skatten ligger nedgräfd på ct bakom elfte telegrafstolpen från station, då man går åt Falmouti Kan ni gå ed härpå? skrek mr weazle. Det kan och det vill jag, sade Crogran. Hm, — jag har inte min bok till hands nu, gade Niklas, men jag skall skaffa mig en och låta er svära. Gwynruthin! Elfte telegrafstolpen! upprepade han och drog ett djupt andetag. Bra, min hedersvän! Nu har ni utfört det bästa dagsarbetet i hela ert lif. senlig plats med inte då jag 18 ADERTONDE KAPITLET. Afresan. Att mr Pentweazle, efter de tydliga upp: lyspingar han erhållit, icke straxt begaf sig på väg, var för Grogram ett ämne för den allra största förvåning. Den förstnämnde hade hela tiden varit till den grad ifrig i sitt begär efter att få reda på detaljerna, att hans kamrat tog för gifvet att icke en timme skulle förgå förrän han anträdt resan till Cornwall. Men efter det lakoniska lofordet, som i slutet af sista kapitlet blifvit anfördt, försjönk Niklas Penptweazle i en djup tystnad, som kan ej bröt under hela.den återstående delen af aftonen. Tillika syhtes han befinna sig i en sinnesförfattning af omvexlande belåtenhet och oro. Under de först nämnda stunderna satt han helt förnöjd framför brasan i Bpiseln, sträckte ut sina korta ben framför elden, log för sig sjelt och nickade uppmuntrande ät sina egna tankar. Då oron öfverkom honom, sprang han fram och åter i rummet, vred sin lilla sam