Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

du följde verldens sed, hade du dubbel anledning att derefter missakta mig. Men du har ädelt bestått profvet, och ehuru jag nu eger tillräcklig förmögenhet att begära dig till min maka, så är ej min tacksamhet derför mindre, både till er, sir, och till dig, min älskade för det emottagande som kom mig till del, då ni ansågo. mig vara en ruinerad man. En liten stunds tystnad uppstod, hvarefter Ellen, som nu åter hade slutit-sig intill Frank, yttrade: Jag ser tusen gånger hellre, min älskade, att din förmögenhet har kommit till dig på detta vis, än på något annat sätt. Detvar nu endast ditt eget goda bjerta, då du bjelpte den olycklige mannen och ej någon lycklig slump som du har att tacka för hvad du fått. Och alltsammans var ju riktigt hans eget, genom arbete ärligt förvärfvade gods? Ja, svarade Frank; alltsammans! Detta skänker mig en fördubblad glädje, sade den unga flickan. Jag skulle aldrig känntmig lycklig af att dela denna förmögenhet med dig, om jag trodde att den genom plur dring eller spel, af honom blifvit vunnen från andra menniskor. Du är mycket att lyckönska, yttrade nu mr Womersley, då en tystnad uppstod. Aldrig förr har jag sett ordspråket för. verkligadt: När det goda kommer, så kom mer det på en gång. Hvad oss tre be träffar, så tyckas vi på dessa sista måna derna verkligen fått öfver oss ett riktigt guldregn; — vore jag vidskeplig kunde jag nästan befara att olyckan lika hastigt ocksö kunde vara öfver vära hufvuden. Säg ost nu, Frank, hura stor summa som denna för sigtiga guldgräfvare hade lyckats skrap: tillsammans ? Jag hade inte tålamod att dröja tills alls