Aftonbladet – 11 oktober 1872, sida 2

ramkallat en allmän väntan på någon öf vernaturlig tilldragelse på den dag, som är bestämd för firandet af de mest imponerande ceremonierna. Markis de Franclieu, en af de legitimistiske medlemmarne af nationalförsamlingen, har inbjudit så många af sina kamrater, som äro villige att möta ho nom i dag middagstiden på torgeti Lourdes, der en procession med fanor och vaxljus verkligen tyckes ha blifvit! organiserad och ha dragit till sig hela massor af de pilsrimer som voro på väg till grottan. Det skall, yttrade markisen helt uppriktigt, blifva intressant att för den kristna verldens blickar kunna framställa skådespelet af en grupp franske deputerade, hvilka öppet gå att anropa den heliga jungfruns beskydd för Frankrike. Enligt ett telegram till Times från dess specielle korrespondent, dateradt den 6 dennes, voro fyratiotusen pilgrimer denna dag samlade i Lourdes och bivistade en messa, som hölls under bar himmel af biskopen i Carcasonne. Efter ceremonien höll biskopen af Tarbes ett politiskt-religiöst tal. Pilgrimerne mottogo det med ropen: lefve Frankrike! lefve påfven! KL 2 egde en procession rum, som bar 200 ban6r, representerande alla länder, hvilka nedlades i kyrkan. Bland dem var äfven ElsassLothringens. Alla baneren voro betäckta med sorgflor. Deras värde uppskattas till 200,000 francs. Under det processionen skred framåt, ropade folket: lefve Frankrike! lefve påfven!s MNitton deputerade togo del i processionen, nemligen hrr Belcastel, Lagrange, Dumont, Franclieu, Rodez, Chesnelong, Dufour (deputerad för departementet Basses-Pyren6es), Boysse, Ressegnier, Bonald, De Barreau, Desseigne, Feligon och De la Bruyere. De närvarande biskoparne voro de af Auch, Carcasonne, Lucon, Aire, Tarbes och Indien: Efter banerens invigning höll erkebiskopen af Auch ett tal, i hvilket han anbefallde sina åhörare att iakttaga tystnad och icke göra något slags demonstration, Hr Lasevre har publicerat en proklamation, i hvilken han uppfordrar pilgrimerne att hålla sig lugna gent emot revolutionens verktyg, hvilka bemöda sig att framkaHd oroligheter. De sistnämnde säges ha kommit till pilgrimsorten, men ännu ha ingen sett dem. I staden Limerick i Irland har den bekante irländske agitatörn och underhusledamoten Isaac Butt den 4 dennes hållit ett möte med sina valmän, hvarvid förkämpen för hemregeringen (home-rule) helsades med stormande bifall. Butt fäste uppmärksamheten på, att från den tid, då OConnel började repeal-rörelsens (kampen för TIrlands sjelfständighet), tills nu många framstående engelske statsmän medgifvit det be: rättigade i ett särskildt irländskt parlament för Irlands angelägenheter. Bland dessa ville han endast nämna lord Russel, lord Hartingten och lord Robert Montagu. Om lord Russel berättade Butt, att han i principen icke hade någonting emot ett sjelfständigt Irland, och att han till och med ville medgifva landet 4 parlament eller ett för hvart och ett af de 4 landskapen. Om man kunde få 70 till 80 anhängare af home-rule invalde i underhuset, så vore, enligt Butts mening, den rävtvisa sakens s8eger otvifvelaktig. Om England det oaktadt skulle intaga en fiendtlig ståndpunkt, måste man tillgripa andra mått och steg, om hvilka han skulle rådföra sig med trogne och bepröfvade vänner, Talet helsades med stort bifall. Times yttrar med anledning häraf: De gode irländarne, som gifva sitt bifall tillkänna, när Butt angriper Eng land, och för hvilkas gom han kryddar sitt tal med politiska tvetydigheter, ropa, intri gera och kämpa äfven oupphörligt för något helt annat än för den milda federalism, som I home-rule-föreningen har satt främst på sitt program.