Aftonbladet – 11 oktober 1872, sida 2

snart öfvertala sig, gick tillbaka med generalen i båten och stod efter en kort stund på fartygets däck, der mr Orme tryckte hans. hand och sade: sOGrogram är välbehållen här. Under detta skydds — han pekade på den nordamerikanska flaggan på masttoppen — kan han vara trygg. Tre timmar senare hade Mohikanen, med lots-ombord passerat yttersta landtudden och plöjde sin väg utåt det öppna hafvet. SEXTONDE KAPITLET. Återkommen. Ja, det var verkligen Frank! Redan en enda blick på honom var nog för att öfvertyga Ellen derom, och hade en skymt af tvifvel ändock funnits, skulle det försvunnit som dimman för solen, då hon kände sig sluten inom hans starka armar och hans varma kyss brände på hennes läppar. Kyssar och omfamningar samt blickar i hvar andras ögon var för dem sysselsättning nog under de första minuterna. Hvad behöfdes här ord? På kärlekens rätta språk uttryckte de för hvarandra sällheten af att se hvar andra åter och den oföränderliga hängifvenheten i deras hjertan. Slutligen lösgjorde sig Ellen sakta ur sin trolofvades armar och med blicken på hennes ljufva ansigte hviskade kan: Min älskling! Hvilken lång, lång tid som jag varit skild från dig! Jag trodde att den aldrig skulle taga slut. sOch ändå inte fullt så lång som du lät oss antaga, Frank, sade den unga flickan med sin ena arm ännu hvilande kring hans hals och hufvudet lutadt mot hans axel Du har beredt oss en öfverraskning, vi väntade dig ej på minst en månad ännu,