Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

ror det vara antagligt, att de främmande nakternas ministrar kunnat i Frankrikes otresse beklaga tilldragelser, som äro egnade wtt uppväcka passionerna, men betviflar, att dessa känslor öfverskridit gränsen för rent personliga omdömen och utgjort föremäl för officiella eller ens officiösa meddelanden, Le Nord tror således icke på tillförlitligheten af dessa berättelser, hvilka antyda en inblandning i Frankrikes inre angelägenheter, som nämnda tidning anser vara vida skild från stormakternas tankar. Temps instämmer med Le Nord och tillägger, att redan det sällsamma diplomatiska språk, som tillskrifves hr Timatscheff, skulle ensamt vara tillräckligt att bevisa Timesdepeschens otillförlitlighet. Man tagericke tillbaka lyckönskningar, som man framburit utan att fela mot den artighet, ryssarne alltid så samvetsgrant meddela. Det är stridande mot de diplomatiska bruken att uttala sitt lifliga misshag i anledning af en tilldragelse på den inre politikens område i ett vänskapligt land. Slutet af den engelska depeschen synes oss isynnerhet löjligt. Tror den som redigerat den, att sympatier likasom fördrag uppsägas på vissa eventuella vilkor och kanske inom en bestämd termin ? Den lyckliga utgången af skiljedomstolens i Geneve verksamhet har gjort detta sätt att afgöra internationella tvister på modet, hvarför äfven den engelska pressen ifrigt anbefaller alla folk, som hafva något oafgjordt med hvarandra, att följa det af britiska och nordamerikanska regeringarne gifna föredömet. Den önskar ! — särskildt, att Spanien skall begära tillsättandet af en skiljedomstol, som kan undersöka giltigheten af de skadeerättningsanspråk, som det stält på kabinettet i Washington med anledning af det understöd, som från Amerikas sida kommit insurgenterna på Cuba till del. För några dagar sedan förklarade till och med Times, att den spanska regeringen redan framställt en sådan begäran, men ett telegram från Madrid stämplade underrättelsen som osann. Times skulle helt säkert icke ha något emot att se samma grundsatser, som skiljedomstolen i Geneve proklamerade och tillämpade till Amerikas fördel, nu vända sig mot kabinettet i Washington. Men den spanska regeringen skall sannolikt betänka sig, innan hon ställer sig iett ovänskapligt förhållande till Amerika och lär väl derför knappast ha i sinne att förskaffa England denna indirekta upprättelse. Vi omtalade för någon tid sedan det parlamentariska nederlag österrikisk-ungerske krigsministern Kuhn led den 26 i förra månaden, då österrikiska delegationen förkastade hans förslag om den militära tjenstetidens färlängning. Det synes icke komma att stanna vid detta nederlag. Den tyska oppositionen, som ledes af medlemmar af den fordna 8. k. doktorsministeren, Herbst, Giskra m. fl. ville icke bevilja krigsministerns utomordentliga anslagsfordringar, hvilka uppgå till omkring 11 millioner gulden. Den allmänna stämningen är irriterad genom dessa fordringar. Wien tidningarne hade väckt så stora föreställningar om resultatet af kejsarmötet, att man väntade en betydlig nedsättning af krigsbudgeten, och nu begäres i stället en betydlig förhöjning af densamma. Vid sammanträdet den 3 dennes uppstod en liflig debatt angående utgifterna för train-materielen. Utskottets ordförande yttrade, att om staten hade duglige diplomater borde de minst tio veckor förut kunna förutsäga ett krig. Herbst yttrade: I fjol var det mera sannolikhet för ett krig; men efter kejsarmötet har ju Andrassy gifvit oss de fredligaste försäkringar. Krigsministern: Vi måste under fredstid bereda oss på kriget; derför ha vi soldater. Giskra: Det är besynnerligt, att man alltid hänvisar oss till främmande staters exempel. Krigsministern : Jag stöder mig endast på krigshistorien och min egen erfarenhet från år 1859.. Andrassy: Äfven om man icke befarar något krig, måste man städse vara beredd på att rycka 1 fält. Österrike intager en defensiv ställning, men just derför kan det snarare än en offensiv stat vara utsatt för att oförtänkt få en krigsförklaring på halsen. Preussiska generalstabens berättelse om kriget år 1870 visar tydligt, att en offensiv stat är mest herre öfver sitt eget öde. Pessutom måste man betänka, att just de nästkommande fem åren i Europa äro något osäkra. Om vi få hafva fred ända till år 1877, skola kanske alla makter nedlägga vapnen!s Vid omröstningen beviljade delegationsutskottet endast hälften af den begärda summan. Vid sammanträdet den 4 kom det till en ännu häftigare sammanstötning. Krigsministern Kuhn förebrådde hr Herbst (f. d. inrikesminister) att ha vanställt hans ord, hvilket Herbst förnekade. Då Herbst klandrade krigsministern för det han låtit uppföra kaserner utan delegationeng samtycke, svarade denne i en uppretad ton, att han uteslutande handlade i statens intresse samt att en sådan brist på förtroende, som det österrikiska delegationen för närvarande visade honom, skulle göra det omöjligt för honom att behålla sin ort edermera uttalade han sig dock nägptlug: nare. De liberala Hiningarna i Wien vilja emellertid icke gerna att Kuhn skall afgå, emedan det förspörjes, att vid hofvat råder mycken förbittring urver de tyska delegejrades hällning och att kejsaren åter tyckes I börja visa sfederalistiska tendensers, d, v. 8, önskan att bringa till stånd en försoning I med caecherne och polackarne, hvilka för -närvarande äro uteslutne från allt politiskt rlinflytande. En sådan omkastning är hvad .J man inom det tyskösterrikiska lägret mest -laf allt fruktar; och hellre underkastar man tl sig mycket från regerinoens sida än man