Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

så gå vi ned till hamnen; efter min beräk ning komma vi just lagom föratt se Mohi kanen gå rundt udden. Om tre eller fyra timmar bör den vara här,s Mr Pentweazle blef högst öfverraskad af generalens fyndiga planer och började tro att det ändock torde vara något hopp om att intrigen skulle lyckas. De två jemngoda kamraterna gingo således ned: till hampen och kommo, såsom mr Dickenson sagt, alldeles lagom för att bevitna hurn den amerikanska lustkuttern passerade udden, Med tillbjelp af ett teleskop var mr Pentweazle iständsatt att se hurnledes far: tyget var temligen stort och särdeles vackert och väl bygdt. Denna sistnämnda egenskap hade för honom likväl icke på längt när så mycket intresse som den först nämnda; han var, äfven under gynsammaste förhällanden, dålig sjöman, och med fasa hade han tänkt sig ödet att kastas omkring på hafvet i ett litet fartyg, hvars kurs dertill var helt och hållet beroehde af dess egares nycker, Bå att ingen rätt kunde veta när de skulle vara framme i Newyork, Sedan generalen nu på allvar ingått iintrigen, åtog han sig alla detaljer och utförde dem med en skyndsamhet och praktisk duglighet, vida öfverträffande mr Pentweazles. Den senare öfveriemnade god villigt alla anordningar åt sin nyg bekante, villken, som han sjelf yttrade, bäst för stod sig på att rycka på spörena för att få dockorna att dansa. Till följd af denna öfverenskommelse mellan de häda hedersmännen, erhöll mr Pent weazle, sedan haj tillräojligt läpge bekikat den anländande lustkuttern, en tillsä gelse att gå hem till hotellet och hålla sig alldeles stilla, till dess han erhöll besök a mr Leonard Orme,