Aftonbladet – 9 oktober 1872, sida 2

Då hon kom ut, kastade hon en blick nedåt vägen ifrån byn, En postvagn med ett par hästar kom raskt körande och vek af in genom parkgrivden. Då vagnen for Ellen förbi såg hon att en ensam herre bkte. Kusken tillfopades af honom att stänna, vagnsdörren slogs upp, den resande hoppade ur och ilade fram till henne. Det var Frank! FEMTONDE KAPITLET. Den amerikanska lustyachten, Dagen efter sedan den, då general Dickenson och mr Pentweazle hållit sitt förtroliga samtal, steg generalen in i den sistnämndes rum på hotellet, tände obesväradt sin cigarr och anhöll om några minuters samtal. Jag har hela tiden afvaktat nöjet att få höra något vidare ifrån er, sir, med afseende på den der lilla utflykten med Mohikanen för er och ett par af edra vänner, hvarom vi talade i går, sade generalen med en viss tonvigt på orden. Niklas Pentweazle var alldeles beredd härpå. Från början, eller åtminstone från den stund, då en erkänsla blef nämnd, hade han sett att amerikanaren tänkte behandla saken affärsmessigt, och han var sjelf alltför slug för att ej inse, att han säkrast skulle vinna spelet, ifall han affekterade en viss liknöjdhet och snarare lät sig uppsökas, än gjörde sig något omak för saken. Han sade emellertid non endast till sin nyförvärfvade vän, att hans tid varit mycket upptagen, men att han likväl haft den ifrågavarande affären i troget minne. Godt, sade generalen med ett förnöjdt leende, jag finner att ni hade allvar med hvad ni sade, och det är allt hvad jag behöfver veta; men nu är tiden inne. Jag ört ot AR RNE Kerk EE AS RE RT EEK SA