Aftonbladet – 9 oktober 1872, sida 2

att de skulle gå in i mrs Bradstocks 4ills trädgård för att hvila, han förklarade sig emellertid ha ett ärende nere i byn, som skulle uppehålla honom några minuter, hvar. för han ämnade gå vidare och på hemvägen hemta Ellen. Då hon gick igenom den lilla trädgården. iakttog hon huru nätt och väl allting der I var ordnadt; gångarne voro krattade och ra batterna, hvilka vyss blifvit vattnade, prålade af blommor i lysande färger. Hon log vid åsynen af all denna prydlighet och erinrade sig huru hon vid sitt sista besök här hade sett Mark Wakefield. Dörren var öppen och Ellen såg mrs Bradstock sitta vid bordet inne i rummet med sitt arbete i handen. Men hon arbetade icke; händerna hade sysslolöst sjunkit ned i hennes knä och hufvudet var sänkt mot bröstet. Ellen trodde först att hon hade slumrat in, men då hon vid ljudet af fotsteg såg upp, observerade den unga flickan att hennes kinder voro bleka samt ögonen röda och svullna som eiter nyss gjutna tårar, Hur är det, mrs Bradstock? sade miss Wynne, i det hon gick fram och vänligt lade handen på hennes axel. Jag fruktar att ni ej befinner er rätt väl?Nej, inte fullkomligt, svarade qvinnan sakta, medan ansigtet bibehöll sitt uttryck af oro och blicken var sänkt till marken. Ni har, som jag hoppas, inte råkat i något bekymmer ? Nej, inte egentligen; inte hvad man kallar så i allmänhet. Hvarför ser ni inte på mig, mrs Bradstock? Huvarför talar ni så underligt?Det var ej min afsigt, miss Wynne; jag har intet skäl att inte se på er; men i samma stund hemnes blickar mötte Ellens,