Aftonbladet – 8 oktober 1872, sida 2

STOCKHOLM den 8 Oktober. Den sociala frågan spelar för närvarande i Tyskland en fullt ut lika stor roll, som i något annat land i Europa. De ständigt återkommande arbetsinställelserna, som blifvit en stående rubrik i alla större tidningar och som tillfoga handel och industri de största förluster, hvarjemte de förorsaka nöd och elände bland tusentals familjer, de tilltagande social-demokratiska agitationerna, som föröka jäsningen och missbelätenheten bland den arbetande befolkningen, det växande antalet socialistiska tidningar, som utså hatets och tvedrägtens frö i samhället, den sorgliga bostadsnöden i de större städerna och den derafföljande demoralisationen — allt detta oroar i betänklig grad den allmänna meningen i Tyskland och står i en besynnerlig motsats till den år 1871 så ofta uttalade förhoppningen att efter det senaste kriget skulle följa en tid af förut okändt välstånd och blomstring. Det har tvärtom visat sig, att den sociala frågan icke blott utvecklar sig oberoende af den yttre politiska situationen, utan till och med hotar att helt och hållet tränga i bakgrunden samhällets intresse för alla politiska frågor, hvilka icke på ett eller annat sätt stå i förbindelse med befolkningens sociala förhållanden. Det är en oläglig gäst, som dagligen bultar på och icke låter afvisa sig genom teoretiska betraktelser eller palliativmedel. Under alla förhållanden står den sociala frågan främst på dagordningen i Tyskland, och då böljslagens verkan äfven förspörjes i angränsande länder, är deticke utan betydelse att följa rörelsens särskilda faser. Den 6 dennes sammanträdde i Eisenach en kongress af tyska statsekonomer eller rättare medlemmar af den nationalekonomiska skola, som af sina motståndare, de s. k. Manchestermännen, fått namn af katedersocialister, eller personer, som från katedern predika ett slags socialism, i det de anse det för statens uppgift att genom ändamålsenlig lagstiftning beskydda det fjerde ständet, de egendomslösa och arbetande mot att på ett otillbörligt sätt blifva exploiterade af kapitalet. Det heter iinbjudningen till kongressen i Eisenach: Genomträngda at öfvertygelsen om att det tyska rikets och vår kulturs framtid i det hela taget väsentligen beror på de sociala förhållandenas ordnande, samt att detta ordnande blir beroende af den ställning, som de bildade och egande, den offentliga meningen, pressen och regeringarna intaga till den sociala frågan, hafva undertecknade, män af alla politiska sartier, som äro af den åsigten, att det absoluta Laissez faire et laissez passer icke kan leda till den rätta lösningen, inbjudit till en gemensam rådplägning. Hvad som eftersträfvas är ett närmande mellan de motsatta meningarna och en öfverenskommelse angående de mest brännande punkterna på det sociala programmet. Denna uppmaning är undertecknad af tjugufyra inbjudare, bland hvilka en mängd vetenskapsmän, som genom skrifter om dagens fråga hafva förvärfvat sig ett ansedt namn, såsom statistikern Engel, professor Gneist, prof. Hildebrand, prof. Holtzendorff, bofrådet Roscher, historikern Sybel, prof. Treitschke m. fl. Dessutom är inbjudningen undertecknad af åtskilliga större fabrikanter och godsegare. .